Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grefve Lagerbjelkes spefulla förtroenden) “af rökt
Halm-stadslax, som han med omåttlig glupskhet vrok i sig till
sådan myckenhet, att jag förutsåg, att det skulle slutas
med illamående“ *). Statsrådets ledamöter råkade
emellertid i stor förlägenhet för de löpande ärendena. Så
ömtålig som konungen var om sin allenastyrande makt, skulle
han blifvit utom sig och misstänkt, att man ville på en
omväg förmå honom att afsäga sig kronan, om någon af
dem föreslagit honom, att offentligen tillkännagifva sin
sjukdom och förordna regering tills han återvunnit helsan.
Men riksdagsmännen började, i likhet med dem af
allmänheten, som hade frågor beroende på styrelsens afgörande,
att omornas öfver vecka efter vecka uppskjutna
regeringssammanträden och fördröjda beslut, och de främmande
sändebuden gjorde sig med stegrad enträgenhet
underrättade om konungens tillstånd. Då beslöto Wetterstedt och
Lagerbjelke att öppna sig för Brahe och anmoda honom
förmå konungen, att under sin sjukdom förordna
kronprinsen att föra regeringen, på det statsärendena ej måtte
ligga nere och monarken i större lugn kunna sköta och så
mycket snarare och fullständigare återvinna sin helsa.
Detta uppdrag var hvarken angenämt eller lätt, och
någon annan än Brahe skulle icke lyckats att öfvertala
Karl Johan till ett steg, som var honom så motbjudande.
Det var vid sådana tillfällen gunstlingens medlarekall var
af lika stor vigt för konungen och för hans rådgifvare.
Brahes första framställning besvarade Karl Johan med
ett torrt “nej!" men Brahe förstod så väl att begagna
Ögonblicken, tillfälligheterna och skiftningarna i konungens
lynne; han lät hvarken afskräcka sig af snäsor, eller
af-leda sig från sitt mål af talets förande på andra ämnen,
alltid med fintlighet återkommande till’ det föresatta, att
Karl Johan slutligen utbrast: “Nå väl, herr grefve! jag
finner att ni sammansvurit er med de der herrarne, för
att gifva dessa obändiga Ständer en försmak af makten
i Oskars lena händer; men jag skall taga mina mått och
steg så, att denna makt må återvända till mig, tillika med
helsan, begriper ni?“
“Det är också ganska säkert allas vår lifligaste
önskan och i främsta rummet hans kungl. höghets egen,“
svarade Brahe.
*) Yttrande till författaren af exc. grefve Gustaf Lagerbjelke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
