Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsluta öfverenskommelse om allt för dryg* hyra, då ers
maj:t sjelf varit så nådig och utfåst sig att betala henne.
Det enda jag icke nämnde var, att belägenheten ej är vid
de mest eftersökta platserna, utan på Kungsholmen.^
Konungen. “Ja så ... Otto har förfarit ganska klokt
och jag betalar den struntsumman med nöje... Nå, hvad
har ni nu att säga mig från den unga fästmön ?“
Baron Mörner. “Min dotter blef så öfverraskad af
ers maj:ts nåd, att jag flera gånger nödgades upprepa
befallningen, att hon borde nämna något, som hon önskade
sig till underdånigt minne af ers maj:ts bevågenhet. Hon
anmodade mig då, att lägga sig för ers maj:ts fötter och
utbedja något bröstsmycke.“
Konungen. “Ingenting annat! Ett sådant skall jag
med nöje gifva henne. Bland smycken, som jag har i
beredskap, för att, när omständigheterna föranleda, bereda
mina vänner ett nöje och uppfriska mig i deras hågkomst,
linnes något, som jag hoppas skall anstå er dotter. Yänta
ett ögonblick.“
Konungen öppnar ett schatull, letar fram derur en
liten ask och ett marokinsfoderal, lemnar det förra till
baron Mörner, men behåller det senare qvar i sin hand.
Karl Johan fortfar:
“Se der hvad fröken Mörner begärt; det vore mig
angenämt, om hon funne sig dermed belåten. Hvad
menar ni?“
I asken ligga ett stort bröstsmycke och ett par
mycket stora örhängen af guld, med små äkta stenar infattade,
af olika färger och ett mästerligt arbete.
Då Mörner tackar, afbiyter honom monarken:
“Det lönar knappt mödan att tacka för, käre Otto!
Det är ju på det hela ett lappri i värde, en anspråkslös
önskan och ett uppfyldt löfte, ingenting vidare. Detta
(konungen öfverlemnar härvid marokinsfoderalet åt baron
Mörner), som jag nu i min ordning begär, att er dotter
vill behålla till ett minne af mig, mitt deltagande, min
välvilja för henne, är visserligen också ett lappri, jemfördt
med hvad jag önskade kunna göra för henne. Men jag
är tyvärr icke rik längre! Jag eger nu på långt när ej
hvad jag hade för tjugu år sedan. Jag måste således
lägga band på min böjelse att för mina vänner göra allt
hvad jag skulle vilja, om jag dertill egde utvägar. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
