Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller ens åt samma håll. Karl Johan, som ej var okunnig
om, att hänryckningen för honom i hufvudstaden dagligen
minskades och visste huru litet det erfordrades för att
tända den i landsorten, der man sällan ser någon kunglig
person, bearbetade omsorgsfullt denna yttersta utväg för
sin flyktande folkgunst. Här och der en nådegåfva, då
och då ett gunstbevis och öfver allt nådiga ord, blefvo text
till samtal och tidningsuppsatser: och det var just detta
monarken främst bland allt åsyftade; ty han beräknade
intrycket af sådana berättelser på afstånd och öfverförda
till främmande länder. Också hade denne konung under
sina resor ingenting angelägnare, än att efter framkomsten
till nattlägren för sin kabinettskammarherre eller adjutant
sjelf förestafva beskrifningen på det festliga sätt och de
kärleks-, vördnads- och glädjeyttringar, med hvilka han
blifvit emottagen af sina trogne undersåter, hvilka
beskrifnin-gar med ilbud afsändes till hufvudstaden och såsom
officiella underrättelser infördes i Statstidningen, nu mera ånyo
kallad Post- och Inrikes-Tidningar. Det blef för den
tänkande allmänheten högtider af skratt åt svulsten i dessa
resebulletiner, i hvilka man, t. ex. fick höra talas om
“folkets vidtagna anstalter, för att motarbeta den inbrytande
skymningen^ en strof, som, öfversatt på förnuftets prosa,
betydde stockeldar, itända tjärtunnor, marechaller och dylikt.
Yid återkomsten från en resa firade Karl Johan sitt
fjerdedels sekels vistande i Sverige med ett högtidligt
intåg i hufvudstaden, som på aftonen blef illuminerad och
en upplyst triumfbåge af Stockholms borgerskap, rest vid
Slottsbacken. I en af transparenterna på äreporten
kallades denna fest “Karl Johans silfverbröllopp med Svea.“
För att hjelpa sig ifrån den förhastade dödsdomen
öfver kapten Lindeberg, hade benådningsplakatet måst
tillitas ett år innan detta “silfverbrölloppu inträffade.
I Karl Johans skaplyrnne lågo tvänne ytterligheter
bredvid hvarandra: benägenhet till ömsom girighet och
slöseri. Om ögonblickets känsla häftigt rördes, eller om
hans åtrå att synas kittlades, var han i stånd att strö ut
penningar; men fick han besinningstid och började fundera
öfver utgiftens betydlighet, så inskränkte han, om icke
stundom rentaf inställde den. Fallenheten att spara och
samla röjes vanligen först vid en tilltagande ålder och ökas,
äfven hos födda girigbukar, med åren. Dertill var emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
