- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 4 /
310

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oregerligare med hvarje timme, och vid ringaste försök
att taga uti med hårdhandskarna, skrika de satans
tidningarna, som derest elden sutte i alla knutar.“

Andre adjutanten. “Det ohyggligaste är, att denna

uppstudsighet skulle bryta löst under ryske tronföljarens
vistande här. Hvilka begrepp skall han ej göra sig om
både regeringens kraft och undersåternas lydnad! Tänk
om någonting hände honom? Då råkade vi allesammans
i gluggen, som man säger. “

Förste adjutanten. “I det afseendet har det ingen

fara. Under de värsta oroligheterna har han gjort utfarter
i vagn, och ingenstädes har man hört ett förfluget ord,
som kunde vara oangenämt, och öfver allt har man tagit
af sig hatten för honom. Sjelf är han ej heller af de
förfärade. Häromdagen när han for förbi ett ställe, der
folket samman skockat sig och ordvexlade med vakten,
frågade han, leende, och pekade på folkhopen: “Om det är
detta, man här i landet kallar upplopp och uppror ?“

Andre adjutanten. “Jo, jo. I Ryssland lärer det gå
till på annat sätt *).“

Sjette uppträdet

(Drottningens galleri på Stockholms slott.)

Fönsterna till altanen äro uppslagna. Karl Johan,

med trekantig, befjädrad hatt på hufvudet och dragen värja

i handen, med hvilken han hugger och stickei* omkring
sig, spatserar med snabba steg och häftiga åtbörder upp

och ned i rummet. Han är i häftig sinnesrörelse samt

talar med sig sjelf, högt och oafbrutet. På en gång
tvär-stannar han framför generaladjutanten för flottan, fixerar
honom med bister uppsyn och yttrar, med höjd röst och
skarp ton:

“Nå väl, herr amiral! äro mina befallningar uppfylda?
Ar all gemenskap afskuren mellan Skepps- och
Kastell-holmarna samt min upproriska hufvudstad? Äro
kanonsluparna utrustade med tillräckligt munförråd och skarpa
krigsförnödenheter, samt tillika så lagda här utanför på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:38:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/4/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free