Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äreförgäten, var mitt öra döfvadt
För allt, livad vidare ni haft att säga.
Äreförgäten! Detta enda ord
En afgrnnd öppnar, ur hvars svalg en man
Sin tanke upparbeta ej mer hinner —
Isynnerhet om icke längre lif
Beskäres honom än som väntar mig.
Johan. Inser du, niding, nu omsider, att
De äro räknade, din lefnads stunder?
Sabel/ana. Det är min enda tröst, att så är fallet.
Men huru räknade de än må vara,
De skola, menar jag, likväl förslå
Till det, som än mig återstår att göra.
En buller spörjes utanför dörren i fonden; man hör hastiga
steg af någon kommande. Johan blickar med en oro. som han ej
förmår beherrska, ditåt.
Johan. Hvad bådar detta gny? Är äfven det
Ett återljud af dåden, ni begått;
Ett förebud af dem, hvarpå ni rufvar?
(Petrosa störtar in).
Scen VIII.
Be förre. Petrosa.
Johan. Var det blott du, Petrosa! När har du
Begynt att spela roln af dunderguden?
Petrosa. Jag är ett ringa eko blott af åskan,
Hvars blixt jag gerna ville undanleda,
Förrän han vådligt månde drabba er. —
Nådigste herre, låten vakten bortgå,
Ocb hållen qvar blott denne riddersman:
Den sak, jag icke kan förhålla eder,
Den angår honom nära, och han torde
Derom upplysning böra genast afge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
