Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avhandlingar - Hans Hylander: Dædalus 1931—1973
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skandinavien” och då Fredrika Bremer vid sitt besök blev mest förtjust av att
finna ”en liten svensk spinnrock med dess gula lintott uppå”.
Om uppfinningar av skilda slag handlar många av artiklarna i
Dædalus. Om sedan själva uppfinningen eller uppfinnaren står i
centrum för författarens intresse, det beror väl på omständigheterna och
på författarens läggning. Sällan ser man dock uppfinnaren själv tala
om sitt verk. Det gör emellertid Carl Montelius i sin uppsats i
Dædalus 1945 ”En uppfinnare berättar”. Den handlar mycket litet om
honom själv, så mycket mer om hans förnämsta uppfinning,
IMO-skruven. Redaktionens i samband med denna uppsats framförda
förhoppning, att många ingenjörer ville följa Carl Montelius exempel och
”berätta om idélösningar, mödor och framgångar i tekniskt arbete”
har knappast gått i uppfyllelse. Ett undantag är C. Alrik Hults
berättelse i Dædalus 1965 om ”Bröderna C. A. och O. W. Hults
uppfinningar”, som är ett bokslut över en sällsynt lång uppfinnarverksamhet
med dess vedermödor och glädjeämnen. ”Om den centrala punkten
i tekniskt framåtskridande, som är att icke frukta det oprövade och
att icke giva tappt”, talar på ett okonstlat sätt verkmästaren Emanuel
Trana i sin berättelse i 1933 års Dædalus om ”F. A. Kjellins elektriska
induktionsugn”. Den beskriver hur denna ugn, den första
induktionsugnen, experimenterades fram vid Gysinge bruk i början av seklet.
Mycken munterhet väckte på sin tid ett uttryck som lär ha fällts
i ett officiellt sammanhang och som också återfinns i en broschyr om
ugnen och som lyder: ”På uppdrag av Brukspatron Benedicks
uppfann Ingenjör Kjellin induktionsugnen”. De som fann detta så roande
menade väl, att en uppfinning inte görs på uppdrag. Inte förty var
uttrycket ganska träffande. Benedicks hade 1890 anlagt en elektrisk
kraftstation i Dalälven vid Gysinge och drömde om att kunna ersätta
kolet vid metallurgiska processer med elektrisk energi. Det var alltså
Benedicks som ställde problemet, Kjellin som löste det, och att
försöken slog så väl ut, därför har man att tacka ”Trana och hans
vallonska oräddhet”. Det säger professor Carl Benedicks i sitt företal
till Tranas berättelse, och Carl Benedicks var son till den brukspatron
som ställde problemet.
I de första stadgarna för Tekniska Museet framhölls som en
uppgift för museet att hedra minnet av dem som gjort insatser av
betydelse för den tekniska utvecklingen. I Dædalus har detta skett genom
ett femtiotal levnadsteckningar över vetenskapsmän, tekniker och
industrimän, nästan alla svenskar. Några av dem, såsom S. A. Andrée,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
