Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
sönalen ocli om varorna ocli om de förfärliga magasinen, gar det kalla
kårar utefter ryggraden, gör det inte det?"
"Jo, åjo."
"Och du drömmer, eller hur, Martinson, att du ser framför dig
ett sådant der etablissement, som med sina butiker, varuupplag och
mottagnmgssalonger upptar hela palats. Och ser du inte dig själf’ i
spetsen för det hela, ledande och styrande det invecklade maskineriet V"
"Ånej, då."
"Bali, du är- inte ärelysten, du, Martinson."
Hon satt tyst lyssnande ett ögonblick, for så upp med förfärlig
brådska, tände ett ljus och gick in i broderns rum.
Hon kom snart tillbaka och kastade sig skrattande, men rätt blek,
ned i länstolen.
"Jag tyckte, att det gick derinne. Jag trodde, att Harald
kommit igen."
"Men, kära Agda."
"Ja, jag tyckte det, säger jag’ dig, och jag måste riktigt lysa både
på soffan och i vrån ocli i garderoben och vid skrifbordet.11
"Ja, det sista var då onödigt", sade gamla Martinson. "När såg
du väl Harald sitta vid ett skrifbord?"
1 samnia ögonblick ringde det på tamburklockan.
"Tror du del är Harald?" frågade Agda och reste sig med
synbar motvilja för att gå ut och öppna.
Hon stannade en tämligen lång stund ute i tamburen, och gamla
Martinson hörde henne föra ett ganska häftigt samtal med en
främmande karl, men Harald var det då inte, gudskelof. Inte för att
Martinson hade något emot Harald, men det hade varit ett så svårt slag
för Agda om ban kommit igen.
Agda kom in med en rynka mellan ögonbrynen och hårdt
sammantryckta läppar.
"Det var doktor Ivarsson", sade hon tvärt, som för att afvärja
alla frågor.
"Herre Gud, visste ban ej, att Harald var rest?"
"Nej, ban påstod det själf åtminstone."
"Men livad talade du så länge med honom om?"
"Var inte nyfiken, Martinson", hon försökte att se skälmsk ut.
"Förstår du ej, att lyckan måste komma, nu då Harald är borta. Skål,
Martinson!" Hon slog i ett stort glas vin och tömde det raskt.
"Herre Gud. den ohyggliga karlen", utbrast Martinson.
"Han är som en höstdimma", sade Agda patetiskt, "idel råhet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
