Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Han steg upp. Då först märkte han att han hade
ett täcke över sig som ej funnits där kvällen förut.
Han tittade i Terjes säng: där fanns intet täcke
kvar. "Husfadern" hade kastat det över främlingen
då han gick. David begrep att denne Terje var en
beprövad man, som ögonblickligen kunde avgöra
med vem han hade att göra. Och dock förekom denna
hastiga bekantskap honom som ett rent under.
Varför misstänkte ingen honom endast för en vanlig
inkräktare ? Men så kom han ihåg att han under
ruset talat med dem om Hartman, varvid Terje
upplyst att han kände denne, ehuru helt flyktigt.
Besynnerliga människor, tänkte han. Löshästar i
vars spilta ödet rår för att jag råkat ramla, men
ingen slår bakut eller drar åt sig öronen. På bordet
fann han ett papper varpå stod präntat: Sov
människobarn och när du uppstår ät och styrk dig för
dessa penningar! Ovanpå papperet låg tre kronor.
Så fort man kan bli bröder när man super,
mumlade han. När han gick ut, fann han en anvisning
på dörren att han skulle låsa den och lägga nyckeln
"till vänster i soplåren i vese". Och det gjorde han.
Han dansade nästan utför trapporna. — Vid Gud,
har jag inte fått ett nytt hem, tänkte han.
Vid tvåtiden träffade han Hartman, efter att först
ha ringt till hans bostad, som låg på en av Söders
höjder med utsikt över en god del av
omgivningarna. Han tog emot David i tamburen själv och
syntes angenämt överraskad. — Tyvärr — eller
kanske inte tyvärr — har jag främmande för tillfället
— en mycket intressant kvinna, du skall lära känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
