Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. En råttfälla i sjuttonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och misstänker han», frågade fru Bonacieux, med
synbar förlägenhet, »orsaken till denna händelse?»
»Han tillskrev den, tror jag, en politisk orsak.»
»Jag tvivlade först på det, men nu är jag av samma
tanke som han. Alltså har då den kära Bonacieux inte
misstänkt mig ett enda ögonblick?»
»Åh, långt därifrån! Därtill var han alltför stolt över
er dygd och framför allt över er kärlek.»
Ett nytt, nästan omärkligt småleende gled över den
vackra unga kvinnans rosenläppar.
»Men», fortfor d’Artagnan, »hur har ni kunnat
undkomma?»
»Jag begagnade mig av ett ögonblick, då man lämnade
mig ensam, och som jag sedan i morse visste vad jag skulle
tro om mitt bortförande, släppte jag mig ned genom
fönstret med tillhjälp av mina lakan, och skyndade sedan hit
för att träffa min man, som jag trodde vara hemma.»
»För att ställa er under hans beskydd?»
»Ack nej! Stackars min kära man, jag visste mycket
väl, att han inte var i stånd att försvara mig, men som
han kunde vara oss nyttig på annat sätt, ville jag
förbereda honom.»
»Vad då på?»
»Åh, det är inte min hemlighet, jag kan således inte
säga er det.»
»Dessutom», sade d’Artagnan — »förlåt att jag, så
soldat jag är, påminner er om att vara försiktig! —
dessutom tror jag inte, att det här är rätta platsen för några
förtroenden. De där karlarna, som jag körde bort, äro
snart här igen med beväpnad styrka, och träffar man på
oss här, äro vi förlorade. Jag har visserligen låtit
underrätta tre av mina vänner, men det är ovisst om mitt bud
träffat dem hemma.»
»Ack ja, ja, ni har rätt! utropade fru Bonacieux
förskräckt, »låt oss fly, låt oss rädda oss!»
Därmed stack hon sin arm under d’Artagnans och drog
honom häftigt med sig.
»Men vart fly», sade d’Artagnan, »vart taga vägen?»
»Låtom oss först lämna detta hus, sedan få vi se!»
Och utan att ge sig tid att stänga porten skyndade den
unga kvinnan och den unga mannen utför Rue des
Fossoyeurs, kastade sig sedan in på Rue des
Fossés-Monsieur-le-Prince och stannade först på Saint-Sulpiceplatsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
