Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. George Villiers, hertig av Buckingham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna av Österrike tog ett par steg framåt; Buckingham
kastade sig för hennes fötter, och innan drottningen hunnit
förekomma det, kysste han fållen av hennes klänning.
»Hertig, ni vet ju redan, att det inte är jag, som låtit
skriva till er!»
»Ja, ja, ers majestät!» utropade hertigen. »Jag vet, att
jag varit en dåre, en vanvetting, som kunnat tro, att snön
skulle få liv, att marmorn skulle kunna värmas; men ack,
när man älskar, tror man så lätt på kärleken — dessutom
är ju inte denna resa alldeles bortkastad, eftersom jag fått
lyckan att se er!»
»Ja», svarade Anna. »Men ni vet, varför och på vad sätt
jag samtyckt att se er; jag har gjort det därför att ni, trots
alla mina böner, utan känsla för all min oro, envisats att
stanna i en stad, där ni utsätter er själv för att förlora livet
och mig för att se min heder fläckad: jag har samtyckt att
se er för att säga er, att allt skiljer oss åt, havets djup,
rikenas fiendskap, edernas helgd. Det är gudlöst att trotsa allt
detta, mylord. Jag har slutligen samtyckt att se er för att
säga er, att vi aldrig mera få träffas.»
»Tala, madame, tala drottning!» sade Buckingham. »Er
stämmas ljuvhet förtar hårdheten i edra ord. Ni talar om
gudlöshet! Men gudlösheten ligger i att skilja hjärtan, som
Gud skapat för varandra.»
»Mylord», utropade drottningen, »ni glömmer, att jag
aldrig sagt, att jag älskar er.»
»Men ni har heller aldrig sagt mig, att ni icke älskar mig,
och att säga mig sådana ord, det vore från ers majestäts
sida en alltför stor otacksamhet. Ty säg mig, var finner ni
väl en kärlek sådan som min, en kärlek som varken tid eller
avstånd eller hopplöshet förmår släcka, en kärlek som nöjer
sig med ett upphittat band, ett flyktigt ögonkast, ett löst
framkastat ord? Det är nu tre år sedan jag såg er för
första gången, och det är tre år som jag på detta sätt älskat
er! Vill ni, att jag skall säga er, hur ni var klädd den
första gången jag såg er? Vill ni, att jag skall beskriva alla
prydnadsdetaljerna i er toalett? Ja, vet ni, ännu i denna
stund ser jag er tydligt framför mig! Ni satt på golvdynor,
som brukas i Spanien, ni bar en robe av grönt siden med
broderier i guld och silver, med hängande ärmar, som med
stora diamanter voro uppfästa på edra vackra armar, edra
hänförande armar; ni hade slutet halskrås, en liten mössa på
ert huvud av samma färg som er robe, och i den lilla
mössan en hägerfjäder. Ack, min Gud jag sluter ögonen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
