Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFÄRDEN 81
het, och han gick in till sin vän i den fasta föresatsen att
taga upp gårdagens samtal på nytt; men han fann Athos
åter vid fullkomligt sinneslugn, det vill säga som den fina-
ste, mest ogenomträngliga människa i världen. För övrigt
gick musketören, sedan han utbytt ett handslag med d’Ar-
tagnan, honom alldeles självmant till mötes.
»Jag var drucken i går afton, min kära d’Artagnan»,
sade han, »det kände jag i morse på min tunga, som ännu
var betydligt tjock, och på pulsen, som ännu var mycket
orolig; jag slår vad om att jag pratade en massa galen-
skaper.»
Vid dessa ord betraktade han sin vän med en envishet,
som gjorde denne förlägen.
»Nej, visst inte», svarade d’Artagnan, »och inte annat
jag kan minnas, talade du endast om de vardagligaste sa-
ker.»
»Det förvånar mig verkligen. Jag trodde jag hade be-
rättat dig någon förfärlig historia.»
Han betraktade den unga mannen som om han velat läsa
i djupet av hans hjärta.
»Sannerligen», sade d’Artagnan, »måste inte jag ha varit
ännu mera berusad än du, eftersom jag inte minns någon-
ting !»
Athos nöjde sig icke med detta uttalande, utan fortfor:
Du har nog märkt, min kära vän, att var och en har sitt
särskilda ölsinne, antingen dystert eller glatt; jag blir ail-
tid dyster, och när jag fått mig ett rus, så har jag en mani
att berätta alla de hemska historier, som min dumma amma
inympade i hjärnan på mig. Detta är ett fel hos mig, ett
mycket stort fel, det medger jag, men med undantag av
detta är jag en god dryckeskamrat.»
»Åh, nu förstår jag !» återtog den unga mannen och för-
sökte åter komma sanningen in på livet; »det är således
detta jag påminner mig, men endast som man påminner sig
en dröm, att vi talat om några hängda.»
»Ja, ser du det!» sade Athos bleknande, men likväl med
ett försök att skratta; »jag var säker på det, hängda per-
soner, det är just vad som ständigt spökar för mig, när jag
är i det tillståndet.»
»Ja, ja», sade d’Artagnan, »nu börjar jag minnas allt
mer och mer. Det var fråga om... vänta litet !... jo, det
var fråga om en kvinna.»
»Ja, ser du», svarade Athos och blev nästan askgrå i an-
siktet, »det var min stora historia om den blonda kvinnan,
6V De tre musketörerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
