Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYLADY 105
Planchet steg av hästen, gick rätt fram till Lubin, som
verkligen icke kände igen honom, och de båda betjänterna
började prata på det vänskapligaste sätt i världen, medan
d’Artagnan styrde hästarna in i en liten gränd och, sedan
han ridit runt omkring ett hus, kom tillbaka för att bakom
en häck av hasselbuskar höra på samtalet.
Efter ett ögonblicks lyssnande hörde han bullret av en
vagn, och han såg myladys kaross stanna alldeles framför
sig. Han kunde icke misstaga sig därpå, mylady satt i vag-
nen. D’Artagnan lutade sig ned på hästens hals för att
kunna se allt utan att själv bli sedd.
Mylady stack ut sitt förtjusande blonda huvud genom
vagnsfönstret och gav sin kammarjungfru några befallnin-
gar.
Denna, en vacker flicka på tjugu eller tjugutvå år, livlig
och snabb, en verklig typ för en förnäm dams kammarjung-
fru, hoppade ned från fotsteget, på vilket hon enligt den
tidens sed hade suttit, och skyndade bort mot terrassen, där
d’Artagnan nyss sett Lubin. D’Artagnan följde kammar-
jungfrun med blicken och såg henne gå upp på terrassen.
"Men av en slump hade en befallning inifrån kallat bort Lubin,
så att Planchet stannat kvar ensam och stod och såg åt alla
håll för att upptäcka, vart hans herre hade tagit vägen .
Kammarjungfrun gick fram till Planchet, som hon tog för
Lubin, och räckte honom en liten biljett.
»Till er herre», sade hon.
»Till min herre?» frågade Planchet förvånad.
»Ja, och mycket angeläget. Skynda er då!»
Därmed sprang hon tillbaka till vagnen, som under tiden
vänt åt samma håll, varifrån den kommit; hon svingade sig
upp på fotsteget och vagnen körde bort.
Planchet vände biljetten på alla sidor, men van vid blind
lydnad som han var, hoppade han ned från terrassen, kilade
in i gränden och mötte efter tjugu steg d’Artagnan, som
sett allt och nu kom emot honorn.
»Till er, herre», sade Planchet och lämnade dSArtagnan
biljetten.
»Till mig?» frågade d’Artagnan. »Är du riktigt säker på
det?»
»För tusan, om jag är säker? Kammarsnärtan sa’ ju:
till er herre”, och jag har ingen annan herre än er, alltså...
En söt liten flickunge, min själ, den där kammarjungfrun !»
D’Artagnan öppnade brevet och läste följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
