Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 TRETTIOSJUNDE KAPITLET
»Tyst, Jag hör min svåger komma. Det är onödigt, att
han finner er här.»
Hon ringde, Ketty kom in.
»Gå ut den här vägen», sade hon och sköt upp en liten lönn-
dörr, soch kom tillbaka klockan elva, så få vi fortsätta det
här samtalet. Ketty skall föra in er till mig.»
Den unga flickan höll på att falla baklänges, då hon hörde
dessa ord.
»Nå, vad gör du, varför står du där orörlig som en staty?
Seså, visa herr chevaliern vägen; och i afton klockan elva,
som du hört.»
»Det ser ut som om hennes möten alltid äro klockan elva»,
tänkte d’Artagnan, »det tycks vara en antagen vana»
Mylady räckte honom sin hand, som han ömt kysste.
»Seså», sade han, i det han gick och knappast svarade på
Kettys förebråelser, »låt oss inte vara dumma. Den där
kvinnan är bestämt en stor brottslingsnatur — låtom oss vara
på vår vakt !»
37.
MYLADYS HEMLIGHET
D’Artagnan hade genast lämnat hotellet i stället för att
gå upp till Ketty, trots den unga flickans enträgenhet, och
detta av två skäl: för det första därför att han på detta sätt
undgick förebråelser, beskyllningar och böner; för det andra
därför att han icke hade något emot att få vara i fred en
stund och läsa litet i sina egna tankar och, om det var möj-
ligt, även i denna kvinnas.
Vad som syntes honom allra klarast därvidlag, det var
att han älskade mylady som en galning och att hon icke äl-
skade honom det allra minsta. Ett ögonblick insåg d’Artag-
nan, att det bästa han kunde göra var att skriva ett långt
brev till mylady, vari han skulle tillstå för henne, att hittills
han och de Wardes varit absolut en och samma person och
att han följaktligen icke utan att begå självmord kunde åtaga
sig att döda de Wardes. Men även han, d’Artagnan, sporra-
des av en vild hämndkänsla; han ville i sin tur äga denna
kvinna i sitt eget namn, och som denna hämnd tycktes ho-
nom innebära någonting visst ljuvt, ville han icke avstå
från den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
