Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
31
svarade han honom med ett gyckel, som icke var så. all-
deles godmodigt:
»Jag trodde inte, du beundrade några andra qvinno-
typer än din Berenice.»
»Den typen tillber jag — jag beundrar den inte»,
sade Hans. »Andra qvinnotyper kunde jag göra någonting
dåligt för, men för Berenice kunde jag — ja, för henne
kunde jag göra någonting riktigt godt, hvilket är mycket
svårare.»
»Tyst!» sade Deronda, under förevändning att sån-
gen skulle begynna. Han var icke så belåten med svaret,
som man kunde hafva väntat, och kände sig lättare om
lijertat, då Hans gick något längre fram i salongen.
Deronda hade aldrig förr hört Mirah sjunga O, patria
mia, men hon uppfylde all hans förväntan. Medan alla
med handklappningar tillkännagåfvo sitt bifall, gaf henne
Klesmer ett mer värdefullt, endast för henne hörbart vitt-
nesbörd: »bra, mycket bra -— ert crescmdo var bättre än
förut.»
Men hvad hon hufvudsakligen var angelägen om,
var att veta, huruvida hon tillfredsstält Deronda; om
hon på något vis misslyckats denna afton, skulle hon
sörjt deröfver, som om det varit en särskild förnärmelse
mot Deronda. Naturligtvis hade hon honom att tacka
för alla sina framtidsutsigter, och när hon nu till och
med sjöng i det hus, som var hans hem, var det anspråk
som stäldes på henne, så mycket högre. Hon såg på
honom, och fast han stod på afstånd från henne, kunde
han mycket väl märka det; men han blef stående och
gaf akt på den ström af ifriga beundrare, som skocka-
des omkx-ing henne, tills de skingrade sig för att lemna
plats åt Ghvendolen, som lät presentera sig af mrs Kles-
mer. Nu lugnare till mods med hänseende till den »lilla
judinnan», kände sig Deronda litet mildare stämd mot
stackars Gwendolen i hennes glans och härlighet, och
med en viss ånger öfver sin förbigående hårdhet drog
han sig . till minnes alla de tecken och bevis hon gifvit
på, att äfven hon var i behof af räddning, och att det
var svårare att rädda henne än den stackars flickan, som
vankat omkring vid flodstranden — att han åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
