Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
att kompromettera sig eller göra något som var opassande.
Han visste mycket väl, att hon icke gift sig med honom
af kärlek (ill honom personligen, han hade vunnit henne
genom den rang och den lyx, han hade att gifva henne;
dem hade hon fått; han hade uppfylt sin del af kon-
traktet.
Och Gwendolen egde, som vi veta, fullkomlig känne-
dom om sakförhållandena. Hon kunde icke säga, att det
i kontraktet å hennes sida varit ett tyst förbehåll —
nämligen att hon skulle regera och i allt få sin vilja
fram. Trots all den hersklystnad, hvars nycker hon
från barnaåren varit van att följa, var hon ingen af dessa
oförståndiga qviunor, som under hela sin lifstid betrakta
sina egna sjelfviska fordringar som rättigheter och hvarje
anspråk på dem sjelfva som en oförrätt. Hon hade ett
samvete, och skärselden hade begynt för henne redan
på denna gröna jord. Hon visste att hon handlat orätt.
Men låt oss nu sätta oss in i tankegången hos denna
unga varelse, då hon, skild från verlden genom det blå
Medelhafvet, befann sig på jaktens lilla plank-ö, hvars
egare var den man, som hon kände, att hon sålt sig
åt och af hvilken hon fått den begärda betalningeu —
ja mer än hon vågat begära, för så vidt som han också
gifvit hennes mor ett rikligt understöd — den man, åt
hvilken hon sålt sin sanning och sin rättskänsla, hvilka
han tvungit till tystnad och släpat efter sig bastade och
bundna för att vittna alldeles som han ville, utan mot-
sägelse.
Hvad hade hon att beklaga sig öfver? Det var den
vackraste jakt, man kunde önska sig; kajutan var ut-
märkt väl inredd, den luktade af oederträ, var mjukt
stoppad, försedd med sidengardiner och präktiga speglar;
besättningen passade för en så elegant leksak; ja, en af
matroserna hade till och med långa lockar, bronsfärsad
hy och hvita tänder. Och mr Lush var icke med, ty
han hade återvändt till England, så snart de voro väl
om bord. Dessutom tyckte Gwendolen om sjön; hon
var icke sjösjuk, och att studera skeppets tackling och
på förhand uttänka de nödvändiga manövrerna, var ett
slags förströelse, som tillfredsstälde hennes längtan efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
