Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Då far kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då far kom
För Julottan av Robert Carlsson.
Det var julaftonens förmiddag. Borta vid
-L-’ den stora bondgården stod en liten tio-års
pojke på vedbacken och högg ved. Sakta
dalade små lätta flingor och bredde sitt mjuka,
vita täcke över jorden. Och under muntert
stoj och skratt åkte några barn kälke invid
gårdsplanen.
Som nu Ulrik stod där pá vedbacken och
högg och arbetade av alla krafter, kom en hård
och väl kramad snöboll dansande genom luften
och träffade honom i ansiktet. Helt ofrivilligt
lyfte han armen som till skydd för sitt huvud
men fortsatte strax sitt arbete utan att yttra
ett ord.
Det var Kurt, husbondens son, som kastade
den. »Ha, ha, ha! Där fick du», skrattade han
skadeglatt. »Bara skynda på där borta du,
annars kan det bli annat av!» ropade han och
kastade sig så med ett illtjut på sin kälke och
åkte utför backen.
Kurt var både äldre och större än Ulrik,
men han fick leka och rasa så mycket han ville.
Inte behövde han hjälpa till med något arbete
inte. Men annat var det för Ulrik. Aldrig fick
han någon tid över till att leka och vara som
andra barn.
Nu hade han avslutat vedhuggningen och
gick för att hämta en korg att bära in veden i.
Men då mötte han pigan, som befallde honom
att först hämta in vatten i köket.
Van som han var att lyda alla, gick han
också för att uträtta hennes befallning. Men
då han nu kom släpande på vattenämbaret,
som han varit vid brunnen och fyllt, kom hans
husbonde, Per Mattsson, ut från byggningen.
»Gå inte där och dra de lata benen utan
skynda på, så att det blir något uträttat,
annars skall jag lära dig, skall du få se!» röt
denne. »Har du burit in hackelse i stallet,
så den räcker över helgdagarna? annars raska
på, så att det blir gjort! Sedan skall du
vattna hästarna och därefter springa ett ärende
till Jöns i Björkeby.»
»Men allra först skall han bära in
tillräckligt med ved i köket», gormade Per Mattssons
hustru, som också kommit ut på förstubron.
»Ingenting kan då bli uträttat, utan man skall
behöva säga till om det minst hundratals
gånger först. Det har jag då alltid sagt, att den
där ungen gör då rakt inte skäl för ens
hälften av saltet i maten. — Men sedan han
uträttat vad som skall göras, kan han ju få gå
med en korg till moster Stava», tillade hon i
något mildare ton.
Ulrik såg skyggt upp på de talande. Men
i djupet av hans blick glimmade det till som
av en återhållen glädje. Han skulle även i
år få besöka moster Stava.
Egentligen hette den lilla fryntliga gumman
Gustava men kallades alltid för moster Stava.
Hon var en anförvant till husbondfolket, men
det var mycket sällan de umgingos med henne.
Hon var ju så religiös, tyckte de. Till julen
hade de dock under de sista åren brukat
sända henne en korg med julmat, och detta tänk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:57:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/deungast/1933/0013.html
