Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den kysste vårens första späda blad,
den smekte knopparna på lind och hassel,
den viste finkarna på bomullstrassel
att bygga bo af nära idog stad.
Ja, det var vårens första varma fläkt,
som blåser mod och dådlust öfver landet
och kläder allt, så bra som ingen kan det,
i hoppets underbara gröna dräkt.
Se’n öfver däcket vidare den gled,
på snöhvitt suntält hördes lätt den klappa,
och genom försalongens trånga trappa
den blåste vårluft ibland matos ned.
Men Stockholm svann vid skrufvens jämna slag
och sveptes in i stenkolsrök och dimma —
det gamla Vaxholms murar om en timma
i hvitt sig tecknade mot högblå dag.
1896.
/ hvitt och blått*
I artistfoyern framför spegeln
hon står där smidig och fin
och mönstrar sin pagedräkt af siden
med själfförnöjd, sorglös min.
Så lyfter hon ena foten
och jämkar till rätta skon,
och öfver rosiga läppar
det flyger en lekande ton —
en valsmelodi ur op’retten,
som spelas för fyllda hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
