Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ett fagerkindadt nattens barn hon är
Och dessa bygders höga skyddsgudinna;
I dagen kring de fulla former bär
Hon all naturens prakt med makt af qvinna;
På djupet sitter hon, en kysk vestal,
Vid flitens flammor i sin brudgums sal.
»Beslöjad hennes barndoms vagga står
På djupet af en skön, men luftig saga,
Der öfver morgondagg i diktens vår
De späda andebarn i gräset jaga,
Der fantasiens lätta jullar gå
Med purpursegel öfver vågor blå.
»Af sång och saga blomstrar hennes mund,
Och hjertat är en klangfull jungfrugrufva,
Der såsom vågor öfver liljegrund
Gå tankar höga och gå känslor ljufva, —
Ett musikaliskt haf, som speglar af
Båd’ jord och himmel, både lif och graf.
»Och matta ekon utaf hennes sång
Försköna nejdens dalar, sjöar, kullar;
Så flitens möda här blir aldrig tvång,
Ty diktens källvåg öfver hjertat rullar
Och smyckar mödan, kläder hvart begär
Uti en drägt, som icke jordisk är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
