Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Den fördolda storheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIII.
Den fördolda storheten.
»I en ringa ting har du varit trogen.»
Låt mig först anmärka, att det stora
merendels har en oansenlig början. Varje dag
har en morgongryning, sommaren en vår av
kamp och seger, tåreströmmar och fågelsång.
Ur svagheten framträder en triumferande
livsande. Mognade ax utvecklas från den späda
brodden, som i barnafrom tillbedjan böjer sig för
daggdroppen.
Ju högre livsformen stiger på tillvarons trappa,
ju långsammare är utvecklingen. Insekten är
utbildad på några timmar; människan däremot
behöver många år för sin utveckling, och skriften
talar till och med om ett fortgående evigheten
igenom. (2 Kor. 3: 18.) Hur hjälplöst och
beroende är ej det lilla barnet, och dock vilken
oerhörd kraft slumrar ej i barnasjälen! Och till
vilket stort, högt och heligt mål leder ej den
långsamma och gradvisa utvecklingen!
Mod, unge vän! En kristlig karaktär fullkomnas
ej på en dag. Om du felar, bliv ej modlös.
Ångra och bekänn, men stå upp och bliv ej
stående i surmulen tystnad. Sjung Davids 103
psalm: »Lova Herren, min själ, den dig alla dina
synder förlåter och helar alla dina brister», och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
