Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UZ
detsamma kom från högra sidan den fattige
ynglingen med de korta ärmarne och trä-
skorna. San hade äfrven hunnit dit på.
samma gång, fast han gått åt motsatt sida.
Och nu sprungo de hwaraudra till mötes,
fattade hwarandras händer i naturens och
possienö stora kyrka, och öfwer dem ljöd
den osynliga klockan. Saltga andar swäfs
roade i dans omkring dem till ett jublande
halelujai C· H. Andersen.
Wallmoblomman.
(Skut).
Jcke blott att hon ej mera roar enfasn,
utan nu öppnade sig också allas hjertau
för henne, sedan sömnen, alla les-vandes
älskling, kom med henne, då hon jagade
dagen undan från jorden. Snart sunuos
ännu andra wänliga warelser i deras följe-
nattens oä) sömnens barn —- drönunarue.
De droga med söräldrarne öswer jorden,
och hade snart blifwit förtrogrra wäuner
med menniskorna, hwilka på detr tiden än-
nu woro säsorn barn i sina hjertan. Men
detta ändrade sig, tytoärrk snart. Lidelser
vaknade hos menniskorna, och deras lyn-
nen blefwo allt mörkare och dystrare. Barn
sörderswatt lätt i dåligt sällskap, och deras
korn det sig, att äfweu några bland dröm-«
marna genom-umgänge med menniskorna.
blefwo lättsinniga, bedrägliga och owanli-
ej så elaka som de synas, och roi los-va
dig att efter fönuåga åter godtgbra det,
som de kanske af lättsinne kunnat sela.
«Fadern hörde de goda barnens begä-
ran, och så förblefwo äfwen de onda dröm-
marna i hans sällskap; men de känna sig
emellertid, såsom erfarenheten läkt, underligt
nog alltid mest dragna till de elaka men-
niskorna.
«Med menniskorna blef det under tiden
allt sämre och sämre. En gårig låg en
nian under en herrlig natt på det doftan-
de gräset, och sömnen samt drömmarna ha-
de trädt fram till houomz men synden lät
dem icke få makt med honom. J hane
själ uppstod eu sruktansroärd tanke, tanken
på brodermord. Förgäfwee skakade sömnen
ur sin trollstaf de lugnande dropparna på
honom, förgäfwes omgåfroo dröuunarnaho-
nom med sina brokigt skiftande bilder,stäir-
digt undandrog han sig åter deras milda
herrarvälde. Då ropade sömnen sina barn
till sig.
«-— Låtonr osz fly, — sade han, -—-
deuna menniska är icke wärd wåra gåf-
wor!
«Och de flydde. När de woro sjerran
från honom, tog sömnen sin trollstaf, till
hälften i rorede öfwer att han denna gång
så illa förstått utöfroa sur makt, och stack
honom ned i jorden. Derofwaupå hängde
ga. Sömnen warseblef denna förändring«drömmarna, lekande, sina lätta, lustiga,
hos sina barn och hade redan beslutat att
de wilsekomna borde utstötas från deras«
sällskap, då syskonen bådo för dem och sade-
«– Låt oß behålla brödernel de äro«
brokigt skiftande bilder, som de welat skän-
ka åt menniskan. Detta såg natten, och
hon blåste lif i stafrven, på det han måtte
slå rot i jorden. Han grönskade, och dolde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
