Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 EOS.
N:o il
sika med tvA blad ännu fastsittande vid
stjälken komma flytande på vattnet. Förtjust
tar hon upp den sköna frukten. Aldrig
hade hon sett en vackrare persika: nind
och fyllig, len som sammet och med
kinder, som lyste rosenröd! i soleu. Sakta
och varaktigt lade hon ned den i sin korg.
Hur glad skulle inte hennes gubbe bli, då
hon kom hem med en så rar frukt till
kvällsvarden! Och glad blef han också med
besked. Han tog genast fram en knif och
skar persikan i två lika stora delar.
Men under öfver alla under! 1 stället
för kärna låg den allra sotasta lilla gosse
inbäddad i persikan. .Man kan tänka sig de
gamles glädje! Deras önskan hade gått i
uppfyllelse, gudarne hade skänkt dem en
son, som skulle vårda dem på deras
ålderdom. De kallade den lilla gossen
Momo-Taro, hvilhet betyder »persikebarnet», och
vårdade och uppfostrade honom på det
ömmaste.
Momo-Taro växte upp till en skön, stark
yngling, begåfvad med alla mänskliga
dygder och fullkomlighcter. Han älskade sina
föräldrar lika ömt som de älskade honom,
och dag och natt tänkte han på intet annat,
än hur han skulle kunna vcdergälla dem
deras omsorger och bereda dem glädje.
Ej långt från gubbens och gummans stuga
låg en ö ute i hafvet, dit aldrig någon
människa vågade sig. Denna o kallades
Troll-ön, ty den var bebodd af onda andar och
troll, hvilka höllo vakt öfver alla de skatter
och klenoder, som funnos i öns
underjordiska hålor.
En natt hade Momo-Taro en märkvärdig
drom. Han drömde, att han for öfver till
ön, besegrade trollen och bemäktigade sig
alla deras skatter.
»Säkert är denna dröm en uppenbarelse
frän gudarne», tänkte Momo-Taro, så snart
han vaknat. »Jag skall fara öfver till Troll-ön
och ge mig i strid med trollen.» Han
började genast öfva sig i vapnens bruk, i
synnerhet i konsten att svänga en hiskligt tung
klubba af järn, och när han tyckte sig vara
väl förberedd, lagade han sig i ordning till
a flärd. Alla hans vapen slipades och
fejades sä, att man kunde spegla sig i dem.
När det var gjordt, förfärdigade han sig en
liten fana af hvitt siden, hvarpå han målade
en persika rued två blad till minne af sin
härkomst. Till sist bad han sin moder, att
hon skulle laga i ordning några risbullar,
som han kunde taga med sig till vägkost.
När bullurna voro färdiga, trädde modern
dem pä små bambustickor, lindande
omsorgsfullt in dem i torra liananasblad och
packade in alltsammans i en liten
bambu-korg. Korgen band Momn-Taro om halsen,
den lilla fanan stack han in mellan nacken
och rockkragen, tog deri tunga jarnklubban
i handen, sade .sina föräldrar ett ömt farväl
och drog sina färde.
Han hade ej gått långt, förriln en liten
hund vänligt skällande sprang honom till
mötes. »Lftt mig följa med dig», sade
hunden. »Jag vill tjäna r|ig troget under
färden, om du låter mig smaka af dina
ris-bullar.»
»Det är dig väl undt», svarade
Momo-Taro och gaf honom några bullar. Hunden
lät sig väl smaka och följde sedan sin nye
herre framät vägen.
Efter en stund mötte de en apa. »Hvart
.skall du gå?» frågade apan.
»Till Troll-ön och slåss med trollen»,
genmälde Momo-Taro.
»Då följer jag med och hjälper dig; men
då måste du ge mig några risbullar»,
förklarade apan.
»Hjärtans gärna», var Momo-Taros svar.
Apan fick sig en duktig portion, och den
smakade henne så väl. att hon genast
ropade på sin vän, fasanen, som inte var
långt borta, att äfven han .skulle komma dit
och smaka. Fasanen kom strax flygande
och fick med af kalaset; och när han fick
hora, att de voro på väg till Troll-ön, bad
han att han skulle fä följa med. Därtill
sade Momo-Taro ja, och så fortsatte de
fyra reskamraterna resan tillsammans.
Då de kommo fram till hafsstranden,
funno de där blott en enda båt, och den
låg bunden vid en påle långt ute i vattnet,
Men hunden kastade sig i vattnet, bat
apan på sin rygg till pålen, apan löste
båten, hvarpå hunden tog repet i munnen
och simmade med båten till stranden. Nu
stego de alla i; men fasanen flög förut till
ön, och när de stigit i land, flög han
alltjämt före och visade vägen.
Snart stodo de utanför själfve
trollkungens borg. Momo-Taro lyfte sin klubba
och slog tre hårda slag pa den stora
järnporten. Ingen svarade. Då blef han vred
och mättade ett så väldigt hugg mot den
stängda porten, att den flög i tusen bitar.
Nu trängde de in i borgen. Hvilken glans,
hvilken prakt! Väggarna voro af renaste
guld, och det sken och blixtrade af dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
