Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Uppehåll i Sydney; segling derifrån till Hongkong med anlöpande af Ponynypet och Guam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vistande i land drefs en liflig handel i snäckor, prydnader och andra
småsaker.
Likasom på de flesta andra öar i Stilla Hafvet har ett antal
förrymde matroser här innästlat sig. Af de trettio, som sades vara på
ön bosatte, fingo vi göra bekantskap med två. Den ene hade varit
understyrman på ett amerikanskt hvalskepp och vistats här endast en
kortare tid, men den andre, en Engelsman, hade uppehållit sig på ön
i sjutton år. Han tycktes vara en rask och beslutsam karl, men i
allmänhet får man ej sätta mycken lit till dylika individers karakter.
De flesta äro stora skälmar, och ofta anstiftare af, eller åtminstone den
aflägsna orsaken till de öfverrumplingar och plundringar, för hvilka
de fartyg ofta nog äro utsatte, som i dessa farvatten drifva en ganska
äfventyrlig handel med hvarjehanda europeiska varor, hvaremot de
tillbyta sig trepang, sköldpadd, perlor, perlemor, sandelträd och några
mindre betydande varor. Ett svenskt fartyg, brigantinen Bull från
Stockholm, kapiten Werngren, har ett par år varit sysselsatt med
sådan handel. Det är klart att dervid hos befälhafvaren fordras
icke allenast kännedom om både farvattnen och infödingarnes på de
olika ögrupperna seder och lynnen, utan äfven tilltagsenhet förenad
med vaksamhet och försigtighet. Bland dessa kapitener träffar man
således ofta män af utmärkt duglighet och som i sitt eget intresse med
rättrådighet behandla öboerna, men också andra, hvilka, fria från
alla lagarnes och samhällsordningens band, ej skytt något medel,
våldsamt eller bedrägligt, för att skaffa sig vinst och fördelar. D’Urville
berättar i sin sednare resa huru en Fransos, vid namn Bureau, som
länge drifvit handel bland Fidji-Öarna, lät mot hederlig vedergällning
en höfding begagna hans fartyg vid anfall på sina grannars kuster,
och tillät sina passagerare ombord steka och äta de slagnes lik[1].
Vedergällningen lät ej länge vänta på sig, och Bureau blef tillika med
större delen af sin besättning mördad på tillställning af denna samma
höfding på Viti-Levu, och hans fartyg plundradt. Då strafflöshet för
detta våld sannolikt endast för infödingarna blifvit en uppmuntran till
nya våldsgerningar, lät d’Urville förstöra nämnde höfdings hufvudstad
Piva, belägen på en liten ö af samma namn, nära Viti-Levus östra kust.
Utom på ön egentligen bosatte utlänningar, vistades der för
närvarande en Tysk, vid namn Overbeck, som i närheten af hamnen var
sysselsatt med trepangfiske, hvarvid infödingarne mot ringa betalning
biträda. Ett par amerikanska missionärer skulle, enligt den ofvan
omtalade Engelsmannens uppgift, finnas bosatte, men ej hafva haft
någon betydande framgång. De i ett föregående kapitel nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
