Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Canton och Hongkong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkobetjeningen, för deras snålhet att ej vilja bestå sin djoss sådant trä, hvilket
här står i högt pris. De tilltalade förstodo troligen ej ett ord deraf,
och svarade blott med fåniga leenden. Vi spasserade in bland bilderna,
som omgåfvos af ett stängsel, togo dem på det nogaste i ögnasigte
och vidrörde dem, utan att sådant uppväckte någon ovilja hos de
närvarande infödingarna. Litet längre bort var ett annat tempel,
hvari skålar innehållande ris, frukt och syltad ingefära stodo uppställda
framför en fem alnar hög afgudabild, målad med hjerta färger i rödt,
blått och grönt, och hvars förvridna anletsdrag och stirrande ögon
sannolikt voro ämnade att göra hans utseende förfärligt, hvilket
ändamål dock icke blifvit vunnet, förmodligen tillfölje af bristande
skicklighet hos den chinesiske Michael Angelo, som modellerat honom. Vi
frågade på gyckel vår båtgosse hvad denna figur skulle föreställa; han
svarade med en min, såsom skämdes han smått, att det var "the
djoss-man".
Vi försökte att utsträcka vår promenad ett stycke inåt landet
långs den gångväg, på hvilken vi befunno oss, och som ledde utåt
en på ömse sidor af risåkrar omgifven vall, men möttes snart af några
äldre Chineser, hvilka med höfliga åthäfvor bjödo oss vända om. Vi
låtsade först ej förstå dem och ville fortsätta vår vandring, men snart
kommo flera till och stängde den smala vägen. Ingalunda hågade att
genom vålds användande inveckla oss i ett slagsmål, hvarpå intet var
att vinna, chin-chinnade vi gubbarna, som artigt besvarade helsningen,
och vände makligt tillbaka till staden. Vid de många små vandrande
restaurationer, hvilka tagit plats i närheten af theatern, sutto nu en
mängd menniskor och smorde kraset, hvarvid hjertlig förnöjelse
strålade i deras anleten. Maten hade ej något serdeles lockande utseende,
och den myckna olja, hvarmed den anrättades, retade icke på något
angenämt vis luktorganerna. Men det var verkligen nöjsamt att se
med hvilken glädtighet och godmodighet här pratades och skrattades,
och sannolikt saknades ej qvickhufvuden till sällskapets förlustelse.
Det var Bambustadens operakällare, hvilken, likasom Stockholms, torde
hafva sina reguliera aftonkunder.
Innan vi gingo på spektaklet gjorde vi ett litet besök på en vid
stranden liggande mandarinbåt, hvars egare sannolikt var af mycket
underordnad rang. Vi hade stadnat på stranden för att betrakta
farkosten och inbjödos att komma ombord. Längst förut stodo på gafflar
tre stora muskedundrar med metallpipor (djingals). Den stora hytten,
som upptog nästan hela fartygets längd, och blott å ömse sidor
lemnade ett smalt gångbord, innehöll en förstuga, med säten på båda
sidorna, en salong, försedd i midten med ett bord och på sidorna med
soffor, samt längst akterut två små hyttor. Det hela saknade ej en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
