Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Canton och Hongkong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är klart att fullvigtigheten af fremmande myntsorter dervid gör ingenting
till saken, om blott halten är god. Hittills hafva spanska piastrar
varit de enda gångbara, men den tilltagande bristen på dylika har
gjort att numera äfven mexikanska, peruanska och andra emottagas,
ehuru ej gerna i detaljhandeln, eller åtminstone endast med dryg rabatt.
Genom det bland de handlande gängse bruket att stämpla de piastrar,
som gå genom kontoret, genom hvilken stämpel man åtagit sig
ansvaret för styckets halt, förvandlas snart piastrarne till knaggliga
skifvor eller gå till och med i bitar, som gå och gälla efter vigt. Man
ser derföre Chinesen alltid utrustad med en liten med skål försedd
besman, på hvilken han med största behändighet väger silfverbitarna,
hvarvid Europeen kan vara säker på att blifva lurad. I bodar är
priset vanligen förvandladt till piaster, som emottagas styckevis om de
ej äro slitna eller mycket stämplade. Såväl mynt som silfvertackor
(så kalladt seizi-silfver) äro ofta på mångfaldiga sätt förfalskade. Från
barndomen van att handtera metallen märker Chinesen snart hvarje
förfalskning; de fremmande handelshusen använda för detta ändamål
en så kallad shroff, eller myntproberare, alltid en infödd Chines,
hvilken ansvarar för godheten af allt det silfver, som går genom hans
händer, och gemenligen ställer borgen för en betydlig summa. Guldmynt
kan endast med betydlig förlust användas vid betalningar.
Af den ofantliga silfverqvantitet, som årligen måste inflyta i China,
stadnar dock ej serdeles mycket qvar i landet. I betalning för
Europeiska varor utgå väl ej stora summor, men deremot betydliga till Ostindien
för bomull. Den vara som dock mest bidrager till jemnvigtens
återställande är opium, som alltid på stället betalas kontant. Sex till åtta
millioner pund sterling, eller trettio till fyratio millioner piaster gå
sålunda åter ur landet, och öfver hälften deraf stadnar hos ostindiska
kompaniet, som gjort opie-vallmons odlande till sitt monopolium. En
kort framställning om opiehandelns gång torde för läsaren vara af
intresse.
Af denna vara finnas tre slag: Patua, Benares och Malwa, de
förra båda från Bengalen, det sednare skeppas från Bombay, dit det
transporteras från de inne i landet belägna produktionsorterna, hvilka
äro oberoende af ostindiska kompaniet, som dock vid transporten
genom dess område uppbär en transito-afgift af 187 piaster (400 rupier)
för hvarje kista. Turkiskt opium förekommer äfven, men blott i
obetydlig myckenhet, och anses såsom sämre än de öfriga slagen.
Tillverkningssättet är, såsom bekant, högst enkelt: vallmons omogna
fröhus ristas med en knif, den saft, som då utsipprar, lemnas en dag
att tjockna, lossas sedan från frökapseln och hopknådas innan den
alldeles stelnat till bollar eller kakor, hvilka omlindade med torra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
