oss friheten säga några ord om dess gång, dock utan att dervid inlåta oss i onödiga detaljer. Strax innan kriget utbröt afled befälhafvaren öfver indiska stationen, amiralen Sir Frederick Maitland, hvars plats fylldes af den från Kapstationen hitsända amiral Elliot. Första anfallet skedde på Chusan, som efter ett kort motstånd föll i Engelsmännens händer och besattes. De chinesiska autoriteterna utmålade dock för kejsaren denna händelse såsom en seger, och ehuru flera ansedda män rådde till fredligt uppgörande af saken, segrade dock det krigiska partiet och betydliga rustningar gjordes. Kanoner gjötos, men deraf sprungo många sönder vid första skottet, och 100,000 tael silfver (öfver 500,000 E:dr R:gs) användes på Amoys befästande, af hvilken summa likväl en betydlig del ströks i mandarinernas fickor. Ett stillestånd tillvägabragtes dock, under hvilket Chusan fortfarande hölls besatt. Den der posterade styrka led grymt af sjukdomar, förorsakade dels af klimatet, dels af dåliga lifsmedel. Amiral Elliot nedlade befälet, som öfvertogs af kapitenen Sir Gordon Bremer, äldste officeren på stället. Chineserne fortsatte emedlertid sina rustningar, ”rebellutrotande” generaler afsändes till alla punkter, de mest bombastiska proklamationer spriddes bland folket<footnote>Många dylika rapporter och andra papper föllo under loppet af kriget i Engelsmannens händer och hafva till en del blifvit af trycket utgifna. I Sir John Davis' China during the war and since the peace, London 1852, finner man några profbitar derpå. Detta arbete har, jemte andra, blifvit af oss rådfrågadt.</footnote>, och då en liten engelsk brigg strandat utanför Yang-tse-kiangs mynning, och dess besättning, jemte ett par passagerare (deribland ett fruntimmer), fallit i Chinesernes händer, utmålades denna händelse såsom en stor seger öfver ”rebellerna”, hvarvid en mängd fångar tagits. Mot slutet af året beredde Engelsmännen sig till anfall, och utanför Canton-floden samlades en eskader af tre linieskepp, tre fregatter, fem korvetter och briggar, fyra mindre ångbåtar och ett par småfartyg. Omkring 2000 man landstigningstrupper funnos ombord under befäl af generalen Sir Hugh Gough. Farvattnet till Bocca Tigris var redan på förhand sorgfälligt undersökt. Underhandlingarne fortsattes väl från Chinesernes sida, men olyckligtvis för dem föll en regeringens skrifvelse i Engelsmännens händer, och bragte till visshet den länge hysta misstanken att något svek gömdes under de fredliga försäkringarna. Skrifvelsen anbefallde ”de näsvisa rebellernas” utrotande, och den 7 Januari 1841 svarade dessa med ett anfall på Chuenpi- och Taikoktau-skansarna vid Bocca Tigris. Dessas artilleri var snart tystadt, hvarpå de stormades och en mängd i närheten liggande krigsjunker uppbrändes. Alla mått och steg togos för