med en Chines må se sig väl före att man ej blir lurad på vilkoren, men att engång öfverenskomna tydliga vilkor gemenligen samvetsgrannt uppfyllas. Detta är i enlighet med det gamla ordspråket: ”den som ej ser upp med ögonen, får se upp med pungen.” Allt tyckes dock visa att Chinesen saknar våra begrepp om hederskänsla, hvilken, om ock stundom falsk eller missförstådd, dock utgör en mägtig driffjäder i ett samhälle. Bristen på denna känsla förklarar i våra ögon en hel hop saker man finner anmärkningsvärda. Vi nämna till exempel en enda, som sannolikt skall förefalla mången besynnerlig. Man har i Europa bland röfvarhopar stundom sett en sammanhållning, ett mod, en sjelfuppoffring af individen, som man måste beklaga ej varit använd i en bättre sak. Hos från samhället utstötta menniskor, hvilka begått alla slags grymheter, sölat sig i alla laster, har dock ofta lefvat en omutlig trohet för de kamrater ödet skänkt. Efter hvad vi kunnat inhemta — vi påminna om att vårt omdöme ej gör anspråk på någonting liknande ofelbarhet — så tyckes detta sammanhållande band saknas hos de nämnde yrkenas idkare i China. De föröfva med kall blod de gräsligaste grymheter, men frukta en strid der öfverlägsenheten å deras sida ej är ofantlig. Vid de tillfällen de blifvit anfallna af Engelsmännen, tyckes hvar och en individ endast tänkt på sig sjelf och sin säkerhet. Ingen har velat vara främst vid anfallet, alla främst vid reträtten. Hvars och ens tankar hafva varit riktade på den enskilda fördelen, ingens på det gemensamma företagets framgång i och för sig sjelf. Vi hafva valt ett kanske dåligt exempel, men det låg oss närmast till hands. Samma sinnesart, samma gry som verkar till sammanhållning hos tjufbandet, visar sig hos hederliga menniskor i samverkan till andra ändamål. Månne det ej är just detta gry som saknas hos chinesiska folket? Att en stor omhvälfning förestår i China är åtminstone sannolikt, och kanske är en dylik ej aflägsen i det hermetiskt tillslutna Japan, hvarom vi snart få anledning nämna några ord. De verkande häfstängerna vid denna omhvälfning äro religion och handel. En ny frälsare, kallande sig Christi yngre broder <footnote>Artighets-uttryck bland Chineserna, motsvarande ungefär vårt »ödmjuke tjenare». Om artigheten skall vara mycket stor, kallar man sig sjelf: »din dumma yngre broder».</footnote>, predikar för de upproriska Chineserna, medan Californiens guld kallar andra till sin dyrkan. Hvad framtiden kan bära i sitt sköte, huru dessa förhållanden skola komma att utveckla sig, lemna vi åt de i politiken vise att utfundera. *