Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Segling till Manilla och uppehåll därstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att i vårdslös drägt göra intet. Åtminstone torde detta gälla om
damerna, hos hvilka man tycker sig sakna den liflighet och språksamhet
som utmärker andra fruntimmer af spansk härkomst. Karlarnes
tid är säkerligen föga bättre använd. Efter intagen middag promeneras
på calzadan, och om qvällarne göras visiter. Fästningsportarnes
stängning är ett betydande hinder för umgängeslifvet, emedan
all gemenskap hvarje qväll derigenom afbrytes, just vid den tid
(kl. 11 e. m.) då dansen plägar komma i gång och den egentliga
munterheten börja.
Öns egentlige innebyggare, Tagalerne, tillhöra väl malajiska
rasen, men man märker tydligen en skillnad i utseendet mellan dem
och öfriga öars innevånare, och språket skall vara betydligt skiljdt
från malajiskans olika dialekter. Tagalens näsa föreföll mindre platt,
mera utstående än andra Malajers, och hudfärgen mindre dragande i
rödt än hvad man gemenligen såg i Sinkapoor. Huruvida denna
olikhet är inneboende hos rasen eller tillkommer genom blandning
med fremmande elementer, kunna vi ej afgöra. Kroppsbyggnaden är
i allmänhet liten och späd: vi kunna ej påminna oss bland dem hafva
sett någon storvext individ, ehuruväl en och annan äldre qvinna
hunnit till temliga dimensioner på vidden. Händer och fötter äro
små och välbildade, och hos helt unga qvinnor träffas täcka former,
som dock snart spårlöst försvinna, vanligen lemnande i utbyte en
skrynklig magerhet. Godsinthet, medgörlighet och begifvenhet på
nöjen skola vara folkets utmärkande karaktersdrag. Utom en
papuaartad stam i Öns inre, äro innevånarne samtligen kristne. Denne
sistnämnde stam, kallad Negritos, bebor bergstrakterna i öns
medelpunkt och har ännu ej blifvit underkufvad. Unga individer deraf
skola några gånger blifvit förda till Manila, men oftast inom kort tid
borttrånat och dött. Såvida afbildningar och beskrifningar gifva vid
handen likna Negritos, såsom äfven namnet angifver, betydligt den
afrikanska rasen. Man skall hos dem anträffa jernvapen, direkte
smidda af en nära gedigen malm. Belägenheten af de grufvor eller
streck, hvarifrån denna malm erhålles, är ej rätt känd.
I staden utgör den blandade rasen eller mestiserne ett ej ringa
antal. Man träffar individer af denna såsom underordnade tjenstemän,
detaljhandlande, bodbetjening, tjenstefolk och i andra dylika yrken.
Flera af dessa handlande ega betydlig förmögenhet. Efter den större
eller mindre ingående proportionen af hvit och färgad, närmar sig
mestisens utseende naturligtvis den förra eller sednare. Med undantag
af några af de förmögnaste kläda de sig liksom Tagalerne. Den
af dessa brukade drägt är ganska egen, och till betydlig del af
inhemsk tillverkning. Karlarne bruka vida byxor, vanligen randiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
