utan inskränka sig till att anfalla fartyg, som i närheten af kusten falla i stiltje, och dem de genom förut afsände spejare, som göra sig ärende af att ombord utbjuda höns, frukt eller andra småsaker, funnit vara för svaga att göra allvarsamt motstånd, eller hvars besättningar befunnits ej vara på sin vakt. Äfven Chineser bedrifva här sjöröfvareyrket, men inskränka sig gemenligen till att utöfva det mot sina egna landsmän, hvarvid de stundom äro i komplott med en större eller mindre del af prisens besättning. Lättheten hvarmed en fremling kan, utan att vara känd, vistas om ej i staden Sinkapoor åtminstone på ön, kommer naturligtvis dessa banditer väl till pass, och vi hafva hört af trovärdig person berättas, att en chinesisk junk blifvit dagen efter sin afresa, strax utanför sundets mynning, tagen af röfvare, som omedelbart derefter med sin pris återvändt till Sinkapoor, sålt lasten till några af sina landsmän, och derefter spårlöst försvunnit. Staden genomskäres af en liten å, vid hvars mynning ett batteri är beläget. Denna lilla befästning är af ingen betydenhet för försvaret, utan tjenar blott till saluters besvarande eller någon alltför näsvis röfvarebåts afvisande, något som dock väl numera ej gerna kan komma i fråga, sedan ångbåtarnes verksamhet så betydligt hämmat röfveriet. Man har dock hört klagomål öfver att sådant ej alltid skett med nog eftertryck, men å andra sidan äro många personer alltför benägna att vid allvarsammare åtgärder skrika om grymhet och barbari. Malajen öfvar ena dagen fiske eller handel, den andra begagnar han sig af dervid erhållna underrättelser för att i sällskap med en hop af sina landsmän röfva och mörda, saker dem han anser alldeles tillbörliga. Att under sådana förhållanden det ofta måste för örlogsfartygens befälhafvare vara alldeles omöjligt att skilja mellan skyldiga och oskyldiga, eller rättare, dem som för tillfället äro oskyldiga, faller af sig sjelft, och den behandling Malajerne utöfva mot sina fångar är ej lämpad att göra vedergällningen mild. Kanske skulle man dock kunna önska att de tillfällige bestraffningarne, som snart glömmas, utbyttes mot en jemnare bevakning, hvarigenom anledningarne förekommos, men de svårigheter och kostnader, som dervid möta, torde ock böra tagas i beräkning. Enligt allt hvad vi kunnat inhemta är Malajens karakter snarare mild än grym, när ej hans passioner tillfälligtvis blifvit retade: till och med de fruktade röfvare-stammarne på Borneo och Celebes skola i sin dagliga sammanlefnad ingalunda visa något blodtörstigt lynne. Men sjöröfveriet är bland dem ett hedrande yrke, likasom hos våra vördade förfäder, och roflystna furstar hafva fortfarande underhållit denna åsigt. Kanske hafva röfverierne ofta blott varit ett sätt att, visserligen med dryg ränta, medelst våld återtaga hvad man genom list blifvit beröfvad. Vi hafva redan en gång (i