Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Kokosöarna, Mauritius och Kap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rullar högt upp på det omgifvande refvet. Hela östräckans längd är
halfannan svensk mil, och bredden en. Närstående teckning gifver
bättre än någon beskrifning begrepp om dess bildning och skapnad.
Det hvita är holmarne, det ljusast skuggade lagunens grundare och
det mörkare dess djupare del, det omgifvande mörkaste är hafvet.
Sidornas yttre sluttning är mycket brant, så att man på mindre än
en fjerdingsvägs afstånd från sydöstra ändan ej funnit botten med
1200 famnars lina. Ingen af holmerne skall höja sig mera än trettio
fot öfver hafsytan. Tidvattnet stiger fem till sex fot, och hamntiden
är 5t 30m, Enligt af lotsen meddelad uppgift skall tidvattnet blott
en del af året, då solens declination är nära densamma som öns
latitud [1], vara regelbundet, den öfriga delen har man högt vatten blott
en gång i dygnet. Jordbäfningar hafva ett par gånger förmärkts
på ön.
Holmarne äro blott de mest uppstående delarne af det lagunen
bildande refvet, och vid lågt vatten kan man vada från holme till
holme kring två tredjedelar af hela omkretsen. Jordmånen består
dels af till sand söndermalde koraller och snäckskal, dels af större
och mindre koraliblock, och något litet mylla har på ett och annat
ställe bildat sig. Ehuru mager denna jordmån är, ger den dock
näring åt ett oräkneligt antal kokospalmer, hvilka ända ned till stranden
betäcka alla holmarnes yta, och hvilkas frodiga utseende bär vittne
om att de ej vantrifvas. Det var helt besynnerligt att vandra i skuggan
af det grönskande tak deras kronor bilda, hvilket är så tätt att
knappast någon solstråle tränger igenom. Några buskar funnos ej
inuti dessa lundar, utan hade man temligen fri utsigt mellan de runda,
glatta stammarna. Marken var djupt betäckt med nedfallna grenar,
och nötter lågo bland dem i tillräcklig mängd att mätta många
skeppsbesättningar. Uppe i kronorna hade tärnor, sulor och tropikfoglar
sina bon och helsade vandraren med hesa skrik. Vid närmare
påseende fann man utom palmerna ett par andra trädslag, hvaraf ett
erbjöd ett virke af mörkbrun färg och utmärkt hårdhet, och långs
stranden vexte stora buskar, hvars blommor vidt och bredt omkring
uppfyllde luften med vällukt. De fåtaliga gräs och örter här finnas
hafva blifvit hitförda antingen af menniskor eller af hafvet. Magister
Andersson fann några vexter, hvilka ej blifvit funna af Darwin, som
1836 besökte ön. Utom de nämnde sjöfoglarne finnas blott ett par
arter vadfoglar, och till och med insekter förekomma endast i ringa
antal, så af individer, som arter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
