Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Hemresa från Goda Hopps-Udden och Afrustning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och som den dessutom var alldeles rätt akter in, gjorde fregatten ej
någon betydlig fart. Himmeln var esomoftast molnbetäckt. Strax före
middagen d. 1 Maj syntes S:t Helenas bergspetsar sticka upp öfver
horizonten på den punkt, hvarest en trafve af moln redan ett par
timmar förut för ögat utvisat öns plats. Frampå qvällen ankrade vi för
varpankare utanför dess nordvestra udde på fyratiofem famnars djup.
Mellan vändkretsen och ön hade strömmen satt åt söder omkring 20
mil (3½ sv. m.) i dygnet. I dagningen d. 2 gingo vi till segels: kabeln
sprang vid lättningen, och varpankaret, som fastnat i någon sten eller
skrefva, förlorades. Efter att hafva gjort ett par små slag, ankrade
fregatten kl. 8 f. m. utanför Jamestown, öns hufvudort.
Den lilla staden ligger i en trång dal, omsluten af kala, skrofliga,
branta bergåsar, som ingalunda gifva något förmånligt begrepp om det
öfriga af ön. Man ser ej ofta något mera afskräckande. Redden eger
intet skydd mot hafvet, men då passadvinden här blåser jemnt och
stadigt, och stormar äro någonting okändt, ligger man der i största
säkerhet. Det enda, som möjligen kan inträffa, är att man af någon
af de utföre dalgångarna framrusande fallbyarne kan drifvas med sitt
ankare till sjöss. Stundom är dyningen besvärlig: den härrör då af
på aflägsna trakter blåsande stormar, hvars vågor fortplantat sig hit.
Någon gång hafva såkallade ”raz-de-marée” eller ”rollers” åstadkommit
skada bland fartygen. I de flesta fall landar man dock utan
svårighet vid den för detta ändamål uppförda stenbrygga, invid
hvilken äfven äro slangar för vattenfyllning. Strax bredvid bryggan har
man inrättat ett par krogar i grottor i klippan. Vägen går ett stycke
långs kanten af berget, hvarefter man genom en liten befästning
inträder på en af kanoner omgifven gård, och från den i staden, som
visserligen är liten och tarflig, men ej ser otreflig ut. Den har blott
ett par tusen innevånare, till större delen af blandad afrikansk ras.
Den ankommande fremlingen omgifves snart af personer som utbjuda
hästar, och vi dröjde ej länge att begifva oss på väg för att betrakta
öns verldsbekanta märkvärdigheter. Såsom öfverallt i sina besittningar
hafva Engelsmännen skyndat att anlägga goda vägar, ehuru backar
här ej kunnat undvikas. En sådan bär från staden uppföre
dalgångens östra sida; man ser snart under sina fötter ”the Briars”, ett
litet ställe, hvarest Napoleon vid sin ankomst tills vidare inqvarterades.
Namnet är ganska betecknande, ty husen omgifvas på alla sidor
af cactushäckar af den taggigaste beskaffenhet. I skrefvorna på
bergsluttningarna hafva små tjockbladiga plantor fått rotfäste, men deras
i gråblått dragande grönska förmår ej på afstånd göra sig gällande
mot bergens svartgrå eller brunaktiga färg. Slutligen kommer man
upp på en afsats, hvarest grönskan blir litet lifligare, och inåt öns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
