Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Den franska naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
till sitt förfogande, eller att mordet måste utföras mellan de och de
stationerna, på den och den bestämda delen av banan, för att de
icke skola upptäckas. Ja, mitt under de vilda, hemska scenerna
höra vi järnvägstågets larm, då det susar förbi. Men det slutar i
denna symbol: själva tåget som har representerat regelrättheten, det
på minuten bestämda klockslaget, som varit rättesnöret för tillvaron
- blir, också det, till sist vansinnigt. Lokomotivförare och eldare
ha kastat sig ur i kamp på liv och död, och tåget, som för soldaterna
till gränsen, ilar vilt åstad utan förare med denna levande
kanonföda. Från station till station signaleras detta mystiska tåg, som
ilar åstad i vanvettig fart sin säkra undergång till mötes. » Man
skälvde av fasa: ett iltåg, som befann sig på banan, skulle säkert
upphinnas. Likt ett vildsvin i skogen fortsatte tåget sin vilda fart,
utan hänsyn till röda ljus, varningssignaler (smällare som lägges på
skenan). Det rullade och rullade vidare ut i den kolsvarta natten,
ingen visste varthän. Vad betydde väl de offer, som maskinen
krossade på sin väg? Ilade det ej mot framtiden, utan tanke på
det utgjutna blodet? Utan förare, mitt i den kolsvarta natten, lik
ett blint, stumt djur, som sluppit lõs mitt i döden, rullade och
rullade det med sin kanonföda, dessa redan trötta och utmattade,
druckna och skrålande soldater. »
Så slutar boken. Tåget har blivit till ett levande mord. Zola har
betraktat tingen och skildrat människornas vilda drifter så länge,
tills de smälta ihop till ett för honom. Galenskapen går från
människorna över till själva tingen. Sålunda driver Zola oss med
en skildringskonst och en logik, där hans stålnatur förnimmes i
varje rad, utöver verklighetens gränser in i en ruskighetens värld, där
verklighetens krafter lössläppas och spränga verklighetens skrankor.
Hans skoningslösa verklighetsskildring kulminerar i marritten.
Zolas romaner förtälja om kamp och drift,
Zolas fantasi förstorar tingen och förvandlar dem
Edmond de Goncourt till myter. Bröderna Goncourts böcker förtälja om
Jules de Goncourt
1830-1870.
1822-1896.
Renée Mauperin 1864,
Germinie Lacerteux
1865.
passiva naturer, som först och främst äro ett knippe
nerver, eller som till slut gå upp i
nervförnimmelser, och deras fantasi förminska tingen, göra dem
och människorna till nipper. De gå till väga därvid på samma sätt
som Zola. De fylla tjocka anteckningsböcker med notiser. Men
Zola söker i sina notiser att få en överblick över världen eller att
komma in i ett hantverks eller ett arbetes teknik. De gå i stället
ut för att upptäcka och för att iakttaga det, som ej förut är iakt
taget. Vad som hos Zola är ett studium, är hos dem först och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
