Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den vanlottade. Skizz af Betty. (Forts. fr. sid. 64) - Logogryf. Av Lea - Charad.Av Wilhelmina - Uttydningar - Upplösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att min lilla Maria skulle få en sådan lott! Maria
grefvinna! Ja, nu är det väl icke vardt, att längre
kalla henne vanlottad.
Och Maria var icke vanlottad. Sjelf god och
ädel, njöt hon i rikt mått lyckan vid den ädlaste
makes sida. Då hon
fick eget hem, blef det hennes första omsorg, att
inbjuda sin torftigt lottade moder, att för hennes
återstående dagar bo hos den förr så vanlottade
dottern. Aldrig med ett ord hänsyf-tade någonsin
Maria på den orätt, hon lidit i föräldrahemmet,
utan var alltid lika öm och öfverseende.
Logogryf.
Am
J^Iag är hvit, jag är rund, ^äP Jag har ögon och mund,
^^ Jag är skapad af menniskohand;
Jag är kall, jag är stel,
Och dock föll på min del
Sätta barndomens hjerta i brand.
Yid min klotrunda fas
Faller bums i extas
Hvarje pojke, om aldrig så trög;
För min platta profil
Har hvar flicka ett smil,
Är hon ej mer än sex qvarter hög.
Af en manlig gestalt,
För mig sjelf är jag allt,
Till en maka stod aldrig min håg;
Och min lifstid är kort,
Min figur svinter bort
Yid de vårliga vindarnes tåg.
Icke skogarnes sång,
Icke bäckarnes språng,
Icke blommornas sköna bazar,
Icke lundarnes prakt,
Icke solstrålens makt
Kunna hålla den flyende qvar;
Men i afskedets stund
I mitt väsendes grund
Bryter känslornas mussla sitt skal.
Och i tårarnas flod
Dränkes stolthet och mod,
Och jag flyr från de lefvandes dal. .
Tag till minne ändå
Dubbelt två gånger två
Utaf blommor, dem välment jag ger.
Foga hop dem helt nätt
Till guirland, till bukett,
Och låt se, hvad som deraf sig ter:
Först ett lokomotiv,
Som har känsla och lif
Och en make till hjelp i sitt kall;
Så en rymdernas son,
Kommen ofvanifrån,
Ännu skön i sitt ljudlösa fall;
Så en åldersprodukt,
Som med visdomens frukt
Mättar ungdomens törstande gom;
Och hvad vägen ej var
För den yngling, som bar
Ifrån Norden sin kappsäck mot Rom.
Så en böljas reträtt,
Som på älskandes sätt
Låtsar saknad och flyktar ibland;
Hvad i barndomens dar
Vi oss lärde en hvar
Allra bäst vid en moderlig hand;
Hvad, med hufvud på skaft,
Jemt vi ha eller haft
Och som gagnar, så liten han är;
Litet träd uti skog;
Och hvad gjorde han nog,
Om han snusade, den jag har kär. ..
Hvad i hafvet plär gå;
Någon vigt, bland de små;
För vår barndom en minnesvärd skräck;
Hur magistern såg ut,
Då han pojken gaf stut,
För *det denne med honom dref gäck;
Hvad kalas-steken var;
En merit, som är rar
På vårt rullande, sjelfviska klot;
Hvad hon gjorde, Lisett,
Då behändigt och nätt
Af sin matmor hon städj an tog mot;
Från en fiskare-far till hans maklige son
En befallning på blånande färd;
Hvad var hemresan, hans, som kom fjerran ifrån
Till sin moders förkolnade härd;
Sist hvad solstrålen gjorde från glänsande höjd
Med en daggtår på rosornas blad.
Och nu slutar jag gåtorna, full utaf fröjd,
Yiss att läsarn är lika så glad. . .
Lea.
<b>Charad.>
3.
första, ökadt med ett a, Man ser, så väl på gatorna,
Som uti kojan, Gudi klagadt! Och värre blir det alla
dar, Se’n Herren i sin vishet har Med stränghet hela
folket agat. Förklaringen dock innebär, Att utaf tyg
mitt första är. Mitt andra pläga menskor bruka
För dåligt bröst och annat mer; Och hästar med, som
blifvit sjuka, Man stundom med mitt andra ser. För
dem, som ha det i affärer, Man billigtvis en rädsla
närer. Mitt hela blir, till slut, en hvar, Som arbete
och bröd ej har; Men mången blir det genom laster,
Och det bland alla mensko-kaster.
Wilhelmina
TJttydning af Logogryf en i föregående häfte,
sid. 64: Gardin, hvaraf fås: rand, grind, rad,
ring, rang, ni, x, drag, rida, grad, gin, ringa,
grand, an, nadir, Inga, arg, gnida, din, Ean, ddr,
di, gran, grina, Dina.
Upplösning af Rebus i föregående häfte, sid. 64:
Våga i ljusets och konstens tjenst f or konung och
fosterland ditt Id.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
