Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 / 12 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En marmorgrupp af Rafael. Emil v. Qvanten - En göteborgsvilla. Mauritz Rubenson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ena af dem lästes följande uppgift vid nummern 40: »Grupp
af en död gosse på ryggen af en delfin, som håller hans hår
i sin mun. Ett af Lorenzetto från Bologna, efter en teckning
af Rafael från Urbino, utfördt arbete, som är att räkna bland
de bästa moderna skulpturverk, enär det är af en beundransvärd
skönhet; förut tillhörig baron v. Breteuil, malteserordens
sändebud i Rom. Denna grupp framställer en
tilldragelse, som omnämnes i Plinii den yngres arbeten.»

Död gosse, buren af en delfin. Bildhuggeriarbete af Rafael.

Kort derefter återfanns en dylik grupp i ett af
Eremitagets »reservrum», der den stått sedan 1861, då den, jemte
en mängd andra skulpturer, förflyttades dit från det numera
obebodda Tauriska palatset, till hvilket den blifvit förd efter
Lyde Brownska samlingens ankomst till S:t Petersburg. Det
är klart, att gruppen är den samma, som omnämnes i
Cavaceppis kopparsticksamling och i katalogen öfver de Mengska
gipserna i Dresden; ty afgjutningen öfverensstämmer afgjordt
med Eremitagets sköna marmorgrupp. Denna har alltså
vandrat från Italien till England och derifrån till Ryssland,
hvarest den till en början stått, undangömd i Tauriska palatset
i Petersburg och sedermera varit »aflagd» i sjelfva
Eremitaget, tills den slutligen, med tillhjelp af gamla kataloger, dragits
fram i ljuset och ställts på en riktig plats.

Brefvet från grefve Castiglione, som var en af Rafaels
förtroliga vänner, intygar att gossen blifvit skulpterad af
Rafaels egen hand, hvilken ock, ovan vid att föra mejseln,
huggit bort för mycket af hullet på högra sidan af gossens
bröst. Förmodligen har lärjungen Lorenzetto utfört delfinen,
efter mästarens teckning. Den egendomliga själfullt hulda
stilen i hela kompositionen, mjukheten och finheten i
enskildtheterna, äfvensom delfinens likhet med de delfiner, som
förekomma i Rafaels bekanta, herrliga målning »Galathea», i Villa
Farnesina i Rom, allt detta vittnar ojäfaktigt, att man här
ser för sig ett skulpturverk af Rafael. I vårt Nationalmuseum
finnes en gipsafgjutning deraf (n:o 1022 i katalogen öfver
skulptursamlingarne). Gossens högra arm omfattar ännu i
döden delfinens hals; den venstra, som hänger slappt ned,
stödes af fiskens starkt krökta kropp. Benen hvila på den
breda stjerten. Ur ett sår i högra delen af gossens bröst
framsipprar blod. Hufvudet är tillbakalutadt, och smärta men
på samma gång frid och oskuld läsas i de späda dragen.

Emil v. Qvanten.


En göteborgsvilla.

Liksom i Söderns större handelsstäder, då dessa stodo
på höjden af välmakt, konster och vetenskaper varmt
omhuldades, så kan man med skäl säga, att äfven
Göteborg, en af Nordens första handelsstäder, i denna riktning
börjat utveckla ett lif, som häntyder på samma vackra nitälskan.

En af de familjer, hvilka på ett berömvärdt sätt
medverkat till detta sträfvande i Göteborg, är den Dicksonska,
och en kommande skildrare af stadens odlingshistoria skall
på många af dess blad träffa detta namn.

Den villa, som närstående teckning framställer, tillhör
utan tvifvel i sin art det främsta, som någon enskild man i
vårt land äger. Belägen i en af naturen jemförelsevis s
tyfmoderligt behandlad trakt, utgör den ett det vackraste bevis
på hvad konst och kapital i förening kunna åstadkomma.
Stället har ingen historia. Förgäfves letar man efter gamla
minnen, som äro fästade vid denna plats. För några
årtionden tillbaka funnos här blott öppna marker och dälder,
der fondpartiet utgjordes af den gråa, kala bergskedjan.

Huru olikt är det ej nu mot förr? Vi inbjuda läsaren
att med oss göra ett litet besök derstädes. Sjelfva vägen dit
har sina behag. I den mån man närmar sig den trakt, der
Öfverås är beläget, öfverraskas man af flera vackra
landtställen, bland hvilka det Dicksonska Tusculum dock är det
förnämsta.

Sedan vi passerat en hel rad af nya villor, Wilhelmsberg,
Underås, Torp, Bö, Gårda, Jakobsdal med flera, som hvar för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>