Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En besynnerlig växt. A. - Ett fosterländskt Bildergalleri. LI. Nils Månsson. Pehr Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finnes ännu en del, som vi icke omnämnt, växtens om ej
här men i allmänhet fagraste, vigtigaste del, nämligen blomman.
Här har den till en del utseendet, men alldeles icke samma
beskaffenhet, som barrträdens. Från de yttersta af ofvannämnda
ribbor på hjessan, uppskjuta nämligen blomskaften, och de
uppbära samlingar af plattade, högröda fjellagda kottar, hvaruti
de verkliga blommorna äro samlade.
Barrträden afvika, såsom
redan är nämndt, nästan i allt,
så väl i det yttre som inre,
från alla nu kända växter; de
skilja sig äfven derigenom, att,
medan blommorna, huru
mångformiga, färgade eller
sammansatta de må vara, likvisst
alltid äga ämnet till den blifvande
frukten omgifvet af något
slags hylle (botanisterna kalla
detta fruktbladen, bildande
frögömmet) så sakna barrträden
detta frögömme. Hos
Welwitschian finnes det ej heller i
verkligheten, men synes
ersättas af ett annat, som för
växtkännarne kan vara ytterst
intressant att i största detalj
betrakta, så väl till dess
bildande och utveckling, som till
dess form, men som för
flertalet af våra läsare troligen
skulle synas föga vigtigt att
närmare utreda. Må det
emellertid vara nog att säga, att
denna växt på grund af sin
blombildning väl bör föras till
den växtgrupp, som vi kalla
barrträd, men till den
särskilda familj derunder, som
heter Gnetaceæ.
I södra Europas hafsnejder och på öde sandtrakter —
likasom Welwitschian i Afrika — finnas växter, som
botanisterna kalla Ephedra, med utseende af buskartadt förgrenade,
bladlösa, spölika skafgräs, men med blombildning såsom hos
flera tropiska träd, såsom t. ex. Gnetum, samt slägt med
denna Welwitschia. Här hafva vi således en grupp af växter,
som å ena sidan erinra om skafgräsen, å den andra likna de
höga och ståtliga,
skogsbildande barrträden, en grupp, ännu
qvarblifven på jorden som
minne af den första
skapelsemorgonen, ett minne, som, med
karakteren af sitt tidigaste
ursprung, dock tydligare än
barrträden pekar på det kommande,
på de blomförsedda växterna.
Welwitschia är således
intressant och vigtig, ja
märkvärdig icke allenast såsom
förekommande i en mark, der det
helt visst skall vara framtiden
förbehållet att finna minnen af
jordens ursprungligaste
organiska lif, utan äfven för
egendomligheten i sin stam-, blad-
och blombildning, märklig
framför allt för att, genom sin
slägtskap med några växtrikets
olika typer, visa på den stora,
hela sanningen, att skapelsen
varit, är och blir en fortgående
sammanhängande utveckling,
hvaraf väl milliontals individer
och former försvunnit, men
milliontals andra uppkommit
och utbildats, en utveckling,
som varit och är evig, så långt
menniskan kan tänka sig
tiderymder utan slut.
A.
 |
| Nils Månsson. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
