Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S:t Katarina i Visby. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
rande vestligaste hvalfafdelningens vestliga
skiljebågar inbyggda i den mur, som begränsar
långhuset i vester och afskiljer en del deraf
från nyssnämnda förhus, hvars södra sidomur är en
fortsättning af södra sidoskeppets. Norra sidoskeppets
sidomur saknar helt och hållet förtagningar med
vestra gafvelmuren, och har också derföre (upptill
nära en fot) gifvit sig ut, hvadan år 1863 södra
och norra sidomurarna och 1874 den sednare och
gafvelmurarna måst sammanskrufvas och med jernankaren
hopbindas. Såsom synes af tillmurade fönster och
portar, af qvarsittande öfvergifna hvalfkonsoler
å sidomurarna, m. m., har kyrkan undergått många
förändringar: ursprungligen uppförd i ren rundbågstil,
har hon sedan erhållit hvalfbågar, fönster och portar
i en stil, som utmärkes af den utbildade spetsbågen.
Af klostrets annaler vet man, att det nuvarande koret
uppfördes under åren 1376-1391, och att omkring år
1400 några pelare och hvalf, som störtat, blefvo
ombyggda. Säkert har vid Waldemar !Y:e Atterdags
eröfring af staden år 1361 någon förstöring öfvergått
klostret och dess kyrka. Den 25 September 1412 blef
kyrkan med sitt nya kor ånyo invigd »till Guds,
S:t Katarinas, S:t Maria Magdalenas, S:t Francisci,
S:t An-tonii, S:t Ludvigs och S:t Klaras ära". Såsom
»»faddrar» vid nämnda högtidliga tillfälle antecknades
26 personer, hälften män och hälften qvinnor, bland
dem stadens trenne borgmästare, flera rådsherrar
och fogden på Visborgs slott med deras husfruar. I
högaltaret nedlades då åter de reliker af S:t Maria
Magdalena, hvilka kyrkan ägde. Invigningen förrättades
af Al-bertus, biskop i Schoppe, erkebiskop Johannes’
i Kiga vikarie, med bifall och samtycke af Knut,
»med Guds nåde biskop i Linköping», såsom det heter
i kloster-urkunden.
Alla kyrkans takhvalf, som varit korsformiga,
hafva, med undantag af förhusets, längesedan rasat,
och endast de fina, vackra skiljebågarna (öfver
mellanskeppet) mellan pelarna äro ännu alla i behåll,
och höja sig med dristigt behag öfver mellanskeppet:
flerestädes kan man se dagen mellan de stenar, af
hvilka bågarna äro sammansatta, men dessa stenar binda
ändå hvarandra, der de sväfva i höjden, och bibehålla
så ett sammanhang, som nästan hvarje ögonblick kan
tyckas vara i fara att brista. – Af sidoskeppens tolf
(fria) skiljebågar äro blott tvenne qvar, en i norra
och en i södra skeppet. Alla föreningsbågarna mellan
pelarne (i öster och vester) äro i behäll.
Troligen samtidigt med nyssnämnda iståndsättning har
långhuset i stället för de förra smala, rundbågiga,
ornamentslösa fönstren erhållit å hvardera sidomuren
fem stora, breda, prydliga ljusöppningar, samt å östra
gafvelmuren tvenne dylika, alla fordom af midtposter
tredelade med upptill trebladiga spetsbågar: i några
är den mellersta bågen högre än de båda närstående;
i andra hafva bågarne haft rosformiga prydnader.
Det vackra koret, hvilket utvändigt stödjes utaf sex,
af fint huggen sten (liksom det öfriga af koret)
uppförda sträfpelare, som nederst framspringa
7 fot och med sluttande afsatser sträfva uppåt,
enhvar slutande med en spetsgafvel, hvars ornerade
toppsten nu är försvunnen - detta kor har så med
sina många utsprång och spetsar, enligt medeltidens
fromma symbolik, framställt en bild af Frälsarens
taggiga törnekrona. Yfvig murgröna breder sig
här och der öfver murytor och sträfpelare samt
slingrar sig in genom de öde fönstren. Flera
olika små stensnidaremärken, ett på hvarje sten,
upptäcker man på korets utsidor. - Å hvarje af sina
fem sidor har koret ett högt, spets-bågigt och fordom
tvådeladt fönster, som, enligt hvad lemningar visa,
upptill varit prydt af rosor eller klöfverblad. Öfver
hvarje fönster böjer sig invändigt en fin, smakfull
listbåge, som sänker sig ned mellan fönstren och
hvilar på en prydligt arbetad konsol. På korets
norra sida märkes en med vackert listverk omfattad
spetsbågig dörröppning, hvars öfre fält smyckas af
en upphöjd och särdeles mjukt skuren fembladig ros:
denna dörr har ledt in till en längesedan förstörd
sakristia. Midt emot i södra muren är en större
spetsbågig fördjupning med sittbänk; öster derom är
ett fyrkantigt väggskåp för altarkärlens förvaring,
omgifvet af en framskjutande, med listverk sirad
stenkarm. Intet finnes qvar af högaltaret, likasom ej
heller något af kyrkans många sidoaltaren, invigda
till Alla helgons, till Helga tre konungars, till
S:t Andreas’, m. fl. helgons ära, hvilka altaren i
klosterböckerna nämnas i följd af gåfvor, som
influtit för att der hålla själamessor. Altarskåp
eller sittnischer i sidomurarna antyda emellertid
platserna för dessa altaren.
Triumfbågen mellan långhuset och koret har samma höjd,
bredd och form som skiljebågarna i mellanskeppet. För
dess uppbärande är å södra murens öfra del en pilaster
med ett utsprång och på norra muren en dylik med
tvenne utsprång uppdragen.
Kyrkan har, såsom nämndt är, tolf åttkantiga pelare:
deras stammar äro 43^ fot höga och tvärmåttet 6 fot-,
kapiteler och baser äro enkla och siratlösa (blott på
en pelares bas märkas några knoppar), men till sin
form knappt parvis lika. A den östligaste pelaren
i södra raden är nedtill, mot öster, en upp-och
nedvänd slägga inhuggen, troligen ett stensnidare-
eller frimuraremärke. Dessa pelare äro synnerligt
omsorgsfullt byggda, med i hvarje skifte tvenne mot
hvarandra, än i vester och öster, än i söder och norr
lagda halfvor af omkring 2 fots tjocklek. Det sjette,
vestligaste pelarparet står till en del inne i de uti
en senare tid (omkring slutet af 1500-talet) uppförda
råa murar, som bära det nuvarande trätornet - hvilka
murar man outsägligt oskickligt och förmätet låtit
inkräkta en hel hvalf-afdelning af mellanskeppet och
derigenom förminskat dess per-spektiviska skönhet,
Yid första anblicken af ruinens inre kan väl ingen
ana, att hennes prydliga pelare icke på någondera
sidan stå i rät linie, ej heller att pelarnes afstånd
från hvarandra är olika, vexlande från 15 till 22
fot. Huruvida denna oordning i kyrkans grundritning
härrörer deraf, att några pelare blifvit ombyggda
och då i någon mån flyttade, eller af den gotiska
konstens så ofta framträdande subjektiva frihet
och likgiltighet för den i antikens byggnadsverk så
väsentliga symmetrien, lemna vi för tillfället åt
andra att utfundera. Trots denna’regellöshet är det
hela ändå intagande och vackert
I norra sidoskeppet, nära vestra hörnet, finnes
kyrkans förnämsta port; dess yttre omfattning betäckes
af tre skarpkantiga och lågspetsiga bågar och öfver
dem ett med raka linier högspetsigt gafvelfält,
hvarpå en bild i halft upphöjdt arbete tyckes hafva
funnits. Sjelfva portöppningen har varit spetsbågig,
men blifvit förändrad. Utanför denna port funnos till
1860-talet några ruiner af ett gammalt hus, från
hvilket en mycket hög och tjock spännbåge sträckte
sig mot kyrkans norra sidomur till dennes stöd;
men stödet började sjelft hota med fall och blef
derföre nedtaget. Midt på samma norra sidomur synes
spår af en (tillmurad) port, och längre mot öster
finnes en tredje (mot n. v. torget numera öppen)
port, med utvändigt rakt högspetsigt gafvelfält
öfver en spetsbågig portöppning, i hvilken dock
sedan en fyrkantig, fordom genom en midtport
tvådelad stenkarm blifvit insatt. Utvändigt har
sidomuren mellan sina fem fönster vid pass en fot
framstigande pilastrar. Både ut- och invändigt
sitta i denna sidomur stycken af forna listverk
till fönster eller portar, med, bland annat, så
kallade spikhufvuds-ornamenter - minnen af en äldre
byggnadssmak.
I södra sidoskeppets södra mur märkas fyra mindre
dörröppningar, af hvilka tre äro rundbågiga, tvenne
i senare tid tillmurade samt en, som öfver sjelfva
öppningen har en tre-bladig spetsbåge och deröfver ett
spetsigt roste: alla dess dörröppningar hafva ledt in
till klostret och dess gård. Såsom förr är nämndt/,
finnes här mot söder fem och mot öster ett fönster,
ungefärligen liknande dem i norra sidoskeppet. Södra
långsidan visar, liksom den norra, invändigt många
spår af betydliga förändringar. Utom hvad redan är
taladt om tillmurade portar och fönster i rundbågstil,
böra vi nu nämna några högt upp qvarsittande, fint
ornerade konsoler med spår å muren efter derifrån
utgångna hvalf, samt i södra skeppet ett till rund
fönsteröppning förvandladt spetsbågigt fönster,
vittnande om att sidoskeppet ursprungligen varit
högre. Från detta .sidoskepp är i muren en trappa upp
till ett af de ofvan beskrifna hvälfda klosterrummen;
den går vidare upp genom hela muren till kyrkans
forna loft.
Under östliga delen af meranämnda södra sidoskepp
finnes en krypta, betäckt med ett tunnhvalf, hvaraf
en del hai\rasat, så att man uppifrån kyrkan kan
blicka ned i detta underjordiska kapell, som ännu
har lemningar af ett altarbord, bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
