Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Götiska Förbundet. 1811-1844. Rudolf Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
stora minnen, hvilket vi ej genom personlig
redbarhet och kraft i tanke och handling rätt
uppburo. Botemedlet mot det närvarande onda trodde han
sig se i upplifvandet af de gamle göters dygder. En
hvar skulle söka att personligen tillegna sig dem,
för att dermed blifva en föresyn för andra medborgare,
på samma gång man i upprullandet af häfdens duk,
i framställningen af forntidens lif i bild och lära,
läte den närvarande tiden se och känna, hvad forntiden
varit. Han tviflade ej på, att nutidens slägte häri
skulle småningom finna det stålbad, hvarur vårt folk
skulle renadt och stärkt utgå, för att grundlägga
en framtid, som motsvarade en beundransvärd och
ärofull forntid.
På dessa grunder, som finnas vidare utvecklade i
Götiska Förbundets Stiftelse-urkund, föreslog nu
Adlerbeth bröderna att gifva sitt förbund den form
och deri ingjuta den anda, som bäst lämpade sig för
ändamålet. Sjelfva utgångspunkten eller den kärna,
kring hvilken det hela borde runda sig, skulle vara
en »moraliskt patriotisk tanke».
Det ser ut, som skufle Adlerbeth, liksom med ens,
gifvit full klarhet .och ett lefvande uttryck åt hvad
som låg halft drömmande i vännernas stämning. Man
blossade upp, man hänfördes, och hans förslag mottogs
med enstämmigt bifall. Det beslöts, att en hvar skulle
uppsätta ett förslag till stadgar, hvilka inlemnades
till ett granskningsutskott af tre dertill valde
bröder. Desse blefvo J. Adlerleth (Rolf)*, G. Q. Uggla
(Skoglar Toste) och E. A. Ejellin (Hjalmar). Snart
hade desse fullbordat sitt verk. Den 16 Februari
1811 sammanträdde bröderna till gemensam stämma,
då så väl stiftelseurkunden som stadgarna (l-19
§§) upplästes och antogos. Dagen firades festligt
och högtidlighölls sedan årligen, så länge det nu
fast organiserade förbundets verksamhet fortfor med
ursprunglig friskhet och med sitt i många riktningar
väckande och tändande lif. Det framträdde snart i
offentligheten och var der med växande styrka och
glans synligt till inemot medlet af 20-talet.
Till förbundets ständige sekreterare och skriftvårdare
utsågs Adlerbeth. Han skötte dessa befattningar med
en trohet . och ett nit, som äro lika berömvärda som
måhända sällsynta. Var han det historiskt kända och
verksamma förbundets egentlige upphofsman, så var
han ock synbarligen dess företrädesvis lifvande och
alltjemt till nya bedrifter eggande själ. Han var
den medelpunkt, kring hvilken brödernas verksamhet
inom förbundet kretsade. Sjelf uppgick han deri som
i sitt lefnadsmål. Hans protokoller vid de särskilda
stämmorna och hans årsberättelser öfver hvad som
tilldragit sig af märklig art, så väl inom som utom
förbundet, under årets lopp, så vidt det sammanföll
med det "götiska» syftemålet, äro de hufvudsakligaste,
ja, nästan enda källorna för nämnda förbunds inre
historia. En enda fråga har fått sin utförligare och
afskilda behandling. Det är den om en konstutställning
i fosterländsk riktning, hvartill vi skola längre
fram återkomma. Man ser emellertid allestädes bevis
på, huru Adlerbeths öga spanar efter allt, som ökar
kännedomen om fäderneslandet i det förflutna och kan
bidraga till en högre uppskattning af detsamma. Det
i djupet af hans bröst varmt klappande hjertat kan
härvid ej alltid dölja sig. Den sjudande källan gifver
genom vissa tecken sin tillvaro tillkänna. Hänförelsen
bryter stundom fram. Med och i J. Adlerbeth uppstod
och lefde alltså rätteligen det Götiska Förbundet. Det
upplöstes ock först med hans liflösa stoft eller han
tog det med sig i grafven. Ingen kan således teckna
detta förbunds historia utan att på samma gång teckna
grunddragen till Jacob Adlerbeths bild, ty han träder
ovilkorligen fram i förgrunden.
För den, som vill lära rätt känna Götiska Förbundets
synpunkt och anda och vissa dess egenheter, äro
stiftelse-urkunden och stadgarne af synnerlig vigt. Yi
hafva i det föregående flyktigt antydt något af den
förras innehåll. Af de sednare tillåter den trånga
ram, i hvilken vi nödgas infatta vårt utkast till en
tafla, endast att meddela trenne. Så heter det
Det Götiska Förbundet vare en broderlig förening
af män, egnade åt upplifvandet af de gamle Göters
frihetsanda, mannamod och redliga sinne.
§ 2.
En Göts väsende vare enkelt och oförställdt. Hans
pligt vare sjelfförsakelse och verksamt nit för
allmänt väl. I medborgerliga förhållanden vike ej hans
öfvertygelse och föresatser för maktspråk eller yttre
tvång. Hans kärlek för fäderneslandet vare oskrymtad-
att offra lif och blod för dess sjelfständighet hans
ädlaste handling.
§ 4.
Förbundets medlemmar åligge att bland sina landsmän
sprida sina grundsatser.
Yid inval af nya ledamöter afsåg man ock,
i öfverensstämmelse med nämnda paragrafer,
förnämligast sådana män, som med visshet utmärktes af
de egenskaper, hvilka äro menniskans och medborgarens
skönaste prydnader. Den framstående skriftställarens
förmåga, ehuru önskvärd, var vid förbundets stiftelse
icke den, på hvilken man lade den största vigt. Den
blef af betydenhet, i samma mån just den gjorde
förbundet och dess syfte offentligen kända och
aktade. Men antalet af egentliga skriftställare
var och förblef jemförelsevis ringa. Man möter
likväl bland dem namn, som för fosterländska
öron hafva en snart sagdt ojemförlig klang. De
fingo det genom ovanliga snillegåfvor, äfvenså
genom arten och den rent fosterländska andan af
deras ägares verksamhet. Också afspegla dessa,
så i sina personligheter, som i sina skapelser,
mer än någon annan, sitt folks egendomliga
natur och begåfning. Detta gäller i synnerhet
den rikt begåfvade, mångsidige och djupsinnige
häfda-tecknaren, skalden och tänkaren E: G. Geijer
(Einar Tamba-skjälver) och den lysande skalden och
talaren Us. Tegnér (Bodvar Bjarke). Andra, visserligen
aktningsvärda och förtjenta af sitt folks tacksamma
hågkomst, men ej med de nämnda jemförliga, skola
längre fram omtalas.
Utom af de få skriftställarna bestod det Götiska
Förbundet af civila och militära embetsmän,
konstnärer, bruksägare, jordbrukare och lärare i
kyrkan och skolan eller vid akademien.
Det synes mer och mer ansetts för en ära att
väljas till ledamot i förbundet. Vid nästan
hvarje ny stämma ser man nya medlemmar föreslås
och underkastas granskning. Yalet mötte någon gång
betänkligheter, likaså det starkt tilltagande antalet
af medlemmar. Förslag väcktes ock att bestämma
en gräns, men det föll. Likväl hade man redan i
stiftelse-urkunden uttalat sig emot ett alltför
stort antal.
Den sist invalde var då varande pastorsadjunkten
i Jacobs och Johannis församlingar i Stockholm,
sedermera kyrkoherden P. A. Prost (Froste), en af sin
tids utmärktaste sångare. Valet skedde den 16 Februari
1829 och högtidsdagen det följande året tog han jemte
den bekante målaren Hjalmar Morner (Hjalmar Eomfarare)
inträde. Antalet medlemmar var då några och nitio. I
sista häftet af förbundets tidskrift, utgifvet 1845,
uppgifves 93. Siffran är otillförlitlig. Några
medlemmar hade nämligen blifvit invalda, som,
bosatta i en aflägsen landsort och fängslade af en
efterhängsen tjenstebefattning, ej kunnat komma till
Stockholm, för att i förbundet taga inträde. Deras
namn infördes derföre ej alltid i matrikeln,
men de ansågos ändå som medlemmar och delgåfvo
Adlerbeth frukterna af sina forskningar. Dessa gällde
företrädesvis allmogemålet. Sådana, för allmänheten
okända, förbundsbröder funnos både i Småland och
Dalarna. Forskaren känner dem likväl. Åtminstone
har en gjort sig offentligen känd genom utgifning
af dialektord, samlade i Dalarna. Hans namn är
Ariorelius.
Att alla de invalda voro män af förtjenst, en hvar
på sitt arbetsfält, och i första rummet som menniskor
värda sina förbundsbröders aktning, är så mycket mera
antagligt, då man känner den stränga granskning af
personen, som föregick valet. Blott ett enda »nej"
kunde göra honom oantaglig. Flera voro
* De här och i det följande inom parentes anförda
namnen voro förbundsbrödernas namn inom Förbundet. Der
intet sådant namn inom parentestecken anföres, då
personen första gången namnes, visar det att han
ej antagit något götiskt namn, ehuru det stred mot
stadgarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
