Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett grefskap under Sveriges stormaktstid. (Om Leckö slott.) Herm. H-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
146
ränta. I grefvebrefvet bjöd konungen »alla sina undersåter, som i grefskapet bygga och bo, att de näst den trohet och lydnad, som de honom på Sveriges kronas vägnar skyldige och pligtige voro, skulle anamma och bekänna läntagaren för deras rätte herre och grefve».-Med afseende på domsrätten inom grefskapet, så bör denna väl skiljas från den domsrätt adeln ägde öfver sina tjenare på grund af "gårdsrätten»». Med undantag af de rättskipningsmål, hvartill denna föranledde, skulle inom grefskapet alla domar afkunnas och alla mål afgöras i enlighet med den för hela riket gällande landslagen. Fanns stad inom grefskapet, gällde för den, liksom för de öfriga städerna, stadslagen. För rättskipningens handhafvande utnämnde grefven egen häradshöfding inom sitt län. Öfverklagades en dorn, erlade den klagande vad till förläningsinnehafvaren och från denne gick målet till rikets råd och till konungen. Beträffande skatterätten, ägde grefven att i hela grefskapet uppbära de sakören, som tillkommo konungen. Han uppbar jemväl all ordinarie skatt mot utgörande af samma rusttjenst, som adeln utgjorde för sina gods-, slutligen hade han rättighet, »att efter sin egen vilja» anlägga städer.
Då domsrätten tillhörde grefven, och då utskylderna in-gingo till honom, voro invånarna i grefskapet i det närmaste lösta ifrån den omedelbara förbindelsen med kronans embets-män. Friherrarna voro tillförsäkrade ungefärligen samma rättigheter i sina mindre län, utom i hvad beträffar anläggandet af städer.
Dessa äldre privilegier utvidgades sedermera genom nya författningar, så att t. ex. gr ef vens jurisdiktion jemväl utsträcktes till den inom grefskapet boende adeln, att grefven fick icke blott härads- utan äfven lagmansrätten i sitt grefskap, att särskilda friheter tillades de städer, som anlades i grefskapet o. s. v.
Kort efter det Jakob Pontusson De la Gardie, segerrik och lagerhöljd, återkommit från sitt första fälttåg i Eyssland, utnämndes han af konung Gustaf II Adolf 1615 till grefve af Leckö, med kringliggande Kållands, Kinne och Åse härader till grefskap. Förut hade Leckö varit friherrskap för den i Sigismunds och Carl IX:s historia ryktbare Hogenskild Bielke, men blifvit indraget och lemnades nu, tillökadt med de nämnda häraderna, omkring fyrtio socknar, till grefskap åt De la Gardie.
Den förläning han härigenom fick emottaga utgjorde närmare fyrahundra mantal. Dertill innehade han sitt förra friherrskap Ekholmen om fyrtiotre mantal, hvarjemte han enskildt ägde godsen Hunsa, Arno, Axholm, Carlberg, Jakobsdal, Antis, Lyckas, Eeberga, Flättjebo, Håtuna och Tibble samt i Lifland godsen Fellin, Helmet och Tarvest. God hushållare, förvaltade De la Gardie sina egendomar med klokhet och ordning, men tillika under utöfning af mycken välgörenhet. I synnerhet arbetade han allvarligt på -sina underhafvandes upplysning genom inrättande af skolor och anställande af ordentligt prästerskap. Upptagen under sednare delen af sin lefnad med riksvårdande värf i rådet, tillbragte han sin mesta tid dels i hufvudstaden, der hans prydliga hus på Södermalm ännu finnes qvar och utgör en del af det s. k. Schönborgska qvarteret, dels ock på det efter honom uppkallade Jakobsdal, nu Ulriksdal, der han hade en för den tiden ovanligt vacker trädgård, med springbrunnar och andra prydnader.
Under sådana förhållanden hade han föga tid och föga lust, att sysselsätta sig med byggnader inom sitt grefskap. Leckö blef derför nästan oförändradt sådant han emottagit det, eller i det skick, i hvilket det befann sig, då det indrogs från Skara biskopsstift till kronan enligt Vesterås recess år 1527.
Emellan Kinneviken i öster och Dalbosjön i vester inskjuter i Venern Kållands härad, hvars yttersta spets är kringfluten och bildar den bekanta Kållandsö. Här på nordöstra sidan är Leckö slott beläget. Anlagdt på höjden af en klippa, har slottet ett dominerande läge och ses på långt afstånd åt alla håll. På slottets norra sida inskjuter en liten vik, kallad Kungshamn, och på södra sidan en annan, som fått namn af Stallviken. Båda dessa vikar hafva varit förenade genom en i berget sprängd graf, som ännu vid hög sjö fylles med vatten och gör klippan, på hvilken slottet ligger, till en kringfluten ö.
Förgäfves söker man i urkunderna efter, när Leckö först började bebyggas. I kriget mellan konungarna Inge Svenske och Magnus Barfot i Norge omtalas Kållandsö under namnet Qvaldinsö, och det är ej otroligt, att det fäste norska konungen här uppförde låg just der Leckö nu reser sina torn och tinnar. Deremot är det på historiska grunder temligen säkert, att första begynnelsen till det nu varande slottet gjordes af biskopen i Skara Brynolf I Algotsson. -I allmänhet antages, att andra delen af det gamla tornet i söder f or skrif ver sig från hans tid. Slottsbyggnaden fortsattes sedermera af en bland hans efterträdare på Skara biskopsstol, Brynolf Gerlaksson, hvars vapen finnes inhugget på en sten i nordöstra hörnet af borggården. I östra flygeln, en trappa upp, visas det gamla Jnskopsrummet, en cell om sju fots höjd med ett litet fönster. A dörren mellan detta rum och köket ses Brynolf III Gerlakssons vapen, skuret i trä. Ännu 1828 funnos i biskopsrummet den myndige prelatens säng och stol, hvilka möbler icke långt derefter försåldes på offentlig auktion, då stolen betaides med - tre skilling banko.
Bakom slottet åt sjösidan finnes en gammal förfallen bastion för sex kanoner och nederst vid sjökanten en underjordisk gång, som är sprängd i berget och går under slottet till en brunn om tvåhundra fots djup, hvarifrån vattnet genom hissverk blifvit uppfodradt till nedra slottsvåningen. Denna vattenledning, som äfven tillskrifves Brynolf Gerlaksson, kallas för »Fläskgrafven», emedan sprängningen, hvilken verkställdes på en tid, då krutet ännu ej var bekant, enligt berättelse skall hafva skett genom eld, som underhållits - med fläskskinkor.
Så ofullkomlig denna befästning var enligt våra begrepp, trotsade likväl de myndiga biskoparna mer än en gång inom dess murar den verldsliga makten. Den talrika garnison, som af dem underhölls, var ett intyg om att de i händelse af behof ej skulle draga i betänkande att bjuda spetsen åt sjelfva konungen.
Såsom förut är nämndt, öfverlemnades Leckö med kringliggande område 1615 som grefskap’åi fältherren Jakob De la Gardie, hvilken innehade det till sin död 1652, hvarefter det öfvergick till hans son Magnus Gabriel De la Gardie.
Med denne i vår konst- och bildningshistoria ryktbare ädling begynner ett nytt blad i Leckö gods’ historia. Stor vän af byggnadskonst, tillökade han slottet med flera byggnader, tills det slutligen erhöll det utseende det nu har. Så uppförde han nya flyglar på den förut varande vallen, byggde de två åttkantiga tornen äfvensom . de två norra tornen jemte köksflygeln-, också slottskyrkan är hans verk. Att innanredet under den praktälskande rikskanslerens tid svarade mot den yttre ståten faller af sig sjelf. De rum, som af honom och hans grefvinna beboddes, voro belägna i Östra -flygeln, inom hvilken en spiraltrappa ännu leder från de nedersta rummen upp till tredje våningen.
Oaktadt den förstöring, som öfvergått Leckö, ser man Öfverallt spår af den utsökta smak och lyx som varit rådande inomhus. I grefvinnans sängkammare finnes ännu qvar en rund plafond, med målningar, föreställande skönhetsgudinnan omgifven af amoriner. På sidan om sängkammaren, med utsigt öfver sjön, är ett litet bönrum, hvars tak och väggar prydas af bibliskt-allegoriska målningar. På södra sidan om sängkammaren ligger matsalen, hvars ännu temligen väl bibehållna kamin uppbär M. G. De la Gardies och hans gemål Maria Eufrosynas i sten uthuggna vapensköldar. Kring taket och i hörnen af rummet sitta ännu några sparsamma qvarlefvor af de ljusblåa atlastapeter, med hvilka salen varit dekorerad. Takmålningarna föreställa morgonrodnaden, hvars luftiga väg blomsterströs af bevingade genier.
Slottets praktfullaste rum har utan fråga varit »riddar-salen», som befinner sig i vestra flygeln. Taket, hvilket ännu väcker beundran för sin konstnärliga anordning, är kassetteradt i sextio fält, alla med olika målningar, troféer och krigiska sinnebilder. De nu nakna väggarna bekläddes af målade tapeter, framställande tretioåriga krigets förnämsta händelser-, fönsterpilastrarna och fönsternischerna pryddes af porträtter af framfarna konungar och hjeltar, som under Gustaf Adolfs fanor låtit sina namn genljuda öfver Europa. En del af dessa taflor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
