Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märkvärdiga experiment - Gotländska anekdoter. X. Ivar Stråben och Svea konung. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
O, hur blef ditt doft så ljufligt I den tysta,
sorgsna norden, Att man ej dess like finner På den
hela, vida jorden?»
Svara hördes då konvaljen: »Skulle jag ej dofta
gerna! O, hur blef jag annars älskad Utaf nordens
unga tärna!
Ej med glans och ej med fägring Kan jag hennes
kärlek vinna,
Och uti den vilda skogen Huru skulle hon mig finna!
Derför strömmar nu af längtan Allt mitt doft till
hennes möte, Ty jag hoppas att få hvila Än i dag vid
hennes sköte,
Framför alla andra blommor Mig hon städse troget
gömmer, Och vid hennes unga hjerta Jag på nytt om
våren drömmer.»
Gustaf Meyer.
’ i vilja denna gång ånyo del gif va våra läsare ett
par intressanta fysikaliska experiment, hvilka utan
stort besvär kunna göras i en familjekrets. Så kan
man taga ett fågelhufvud med lång näbb (hufvudet af
en morkulla, snäppa eller beckasin) och fästa det i
en kork på det sätt,
experiment.
fågelhufvudet gör en ganska komisk effekt. I Algier,
der detta lilla konststycke ofta utföres i sällskap,
brukar man ingå vad om att fågelnäbben skall, när den
stannar, vända sin spets mot den eller den personen
i sällskapet. "Experimentet blir härigenom så mycket
roligare, emedan rotationen varar ganska länge.
att man klyfver korken i den ena ändan och inpassar
deri fågelns hals. I korkens motsatta ända insticker
man en knappnål. Sedan fäster man tvenne gafflar
i korken, den ena midt emot den andra, på sätt
närstående teckning utvisar. När det är gjordt,
ställer man denna lilla apparat på en slant, hvilken
man lagt öfver öppningen på en butelj, och sedan man
försäkrat sig om, att det hela bibehåller jemnvigten,
sätter man det i svängning. Det kringsvängande,
då och då nickande
Ett annat experiment, som ser ännu märkvärdigare ut,
emedan man icke så snart kan komma underfund med,
hvar tyngdpunkten ligger, är det, att hålla en specie
i jemnvigt på kanten af ett glas.
För att åstadkomma detta fäster man specien mellan
klorna på tvenne gafflar och försöker genom att så
småningom förändra gafflarnas ställning få silfver
myn tet att hvila på kanten af glaset, såsom här
bifogade teckning visar,
anekdoters
x.
Ivar ©tråJ>en ocli (Svea; lcormrag> Efter "G-uta-saga"
(Mhang till Gotlands-lagen) och en folksägen.
| ånga konungar stridde om Gotland medan det hedniskt
var, och ehuru gutarna alltid vunno seger och värnade
sin sjelfständighet, ansågo de dock snart rådligast,
att söka sig en mäktig bundsförvandt och skyddsherre.
Ty stora
skatter hade dels genom vikingatåg och dels genom
handelsresor samkats på deras ö, och dessa skatter
lekte rofgiriga grannar i hågen. Och redan hade
gotländske sändemän många gånger Itommit till Svea
konung, som i Upsala höll sitt hof,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
