Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges gamla skattkammare. (Om Stora Kopparberg.) Anderson-Edenberg - Nils Klims underjordiska resa, af Ludvig Holberg. (I förkortning framställd af Karl Wetterhoff.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
gafflar, rännhakar, brandstörar, jernspett och
eldtänger, hvem kan undra på, att han af förskräckelse
blef halfdöd och att han icke blott betalte hvad de
begärde, utan äfven, som någon gång lär hafva händt,
på köpet lemnade sitt resgods i sticket, glad att
med lifvet slippa ifrån ett sådant sällskap? Om
sådana uppträden äfven tillställdes blott på skämt,
så underhöllo de likväl en föreställning om dessa
bergsmäns karakter, som för dem ingalunda var
smickrande. Men de visste sig hafva makt att göra
med sina kunder nästan hvad de ville, ty de hade inga
konkurrenter att frukta.
Leksandsprosten Olof Terserus anmärker, att många af
de rika knesarna vid Kopparberget i deras storhetstid
kunde räkna ända till hundra drängar, hvilka alla
om lördagsqvällarna stego upp ur bergets innandöme,
för att om söndagen, sedan de gjott ett behöfligt
besök i badstugan och klädt sig i helgdags-drägt och
silfverbälten, följa husbonden till kyrkan, hvar och
en med sitt vapen eller
verktyg. De ledsagade ho-
^_^^^=^^L^^^^
nom äfven på gästabud, och när hans skål dracks stodo
de med dragna svärd, färdiga att försvara honom,
när så behöfdes. Icke sällan uppstodo dervid blodiga
slagsmål. I Terseri tid, slutet af 1500-talet, hade
emellertid bergsmännens ställning redan förändrats,
genom att grufarbetet blifvit betydligt kost- och
mödosammare än förr. Han anför äfven, att till den
s. k. gruflinan, hvarmed malmen upphissades, redan
då behöfdes mer än 500 oxhudar: »så hiskeligt djup
är grufvan». Nu begagnas linor af jern.
Yid Falu grufva finnes en af de intressantaste
autografsamlingar, vårt land äger. Hvarje framstående
person, som nedstigit i grufvan eller besökt
stället, har nämligen med sin namnteckning eller med
nedskrifvandet i en bok af ett tänkespråk eller dylikt
dertill bidragit. Med få undantag hafva landets alla
regenter varit der, hvilka samtliga egnat synnerlig
omsorg åt grufvans angelägenheter. Gustaf Wasa var
den förste som kallade henne »rikets skattkammare»,
ett namn som flera hans efterträdare vidhöllo.
Nils Klim inför trädens konung.
(Efter en tafla af AMgaard. - Tillhör artikeln å
följande sida.)
Gustaf II
Adolf var nere i grufvan den 12 och 13 Februari
1620. Det var vid det tillfället, när han kom till en
grufort, der klara malmen skimrade fram från väggar,
golf och tak, han utbrast i de bekanta orden: »Hvar
månde det finnes i verlden någon potentat, som äger
ett palats, sådant det vi stå uti!» Hans dotter,
drottning Kristina, var der ock vid ett tillfälle,
då kopparröken låg mer än vanligt tjock och tung
öfver stället. Landshöfding Berndes skulle göra sig
grön och bedja om ursäkt derför. Men den manhaftiga
drottningen tystade honom med utropet: »Gud late
sådan rök.aldrig tryta här!»»
Underligt är det att läsa Gustaf II Adolfs, tros-
och samvetsfrihetens försvarare och martyr, namn
under en kungörelse, daterad Kopparberget den 31 Mars
1627, deri i stränga ordalag förbjudes bergsmännen
att antaga »främmande studenter till att privatim
informera sin barn». Med harm hade han
sport »att främmande djeknar och studenter pläga
förfoga sig hit upp från andra orter och här sig
instinga hos bergsmännen och andre flere vid berget
boendes till att privat instruera deras barn och
ungdom, till skada och afsaknad för skolestugan».
Under sina många resor kors och tvärs i landet var
det naturligt, att den store rikshushållaren Carl
XI äfven skulle besöka Kopparberget. Från ett af
hans besök der, den 10 Augusti 1687, strax efter
det stora raset, har man en anteckning om hans
och hans följeslagares vigt, som utröntes å der
varande kopparvåg. Yi låta denna anteckning här
inflyta: »Carl XI 9 lisp. 15 skalp.-, generalmajor
Wachtmeister 10 lisp.; generalmajor Rhebinder 13
lisp. 15 skalp.; öfverste Pehr Mackler l skeppund 2
lisp. 13 skalp.; öfverste Gustaf Mackler 15 lisp. 5
skalp.; öfverlöjtnant Rehnsköld 8 lisp. 12 skalp.;
kanslirådet Wallenstedt 12 lisp. 2 skalp. Det var,
som man finner, er vigtig omgifning Carl XI då hade
och hvaraf de, som skulle
besörja »kungsskjuts», nog
iii^iiÉpk..-..^. fingo
en mindre behaglig
erfarenhet.
Konungen skulle vid detta tillfälle äfven nedstiga i
grufvan, men plötsligt nedrasade framför honom den
väg, han skulle gå, hvarvid flera arbetare blefvo
dödade och han måste, underbart räddad från en säker
död, vända om.
En för Carl XLs skaplynne karakteristisk anekdot,
berättad af Lagerbring, må här, ehuru egentligen ,
icke tillhörande ämnet, få plats, och detta så mycket
hellre, som en snarlik händelse lär hafva inträffat
under ett konungens besök vid Kopparberget. En af
svenska kronans fordringsägare infann sig en gång
hos Carl XI för att få sin fordran betald. Om han
dervid fällde något ret-ligt ord, vet man icke,
men konungen fattade eldgaffeln med en uppsyn, som
jagade fordringsägaren på dörren och i brinnande fart
utför trapporna. Nere på gården mötte han en annan,
som hade samma ärende och hvilken frågade om konungen
vore vid nådigt lynne. »Han är mycket nådig», svarade
den förre, »ty hans majestät betalar
i dag med stångjern.» Utan att vidare begrunda det
korta svaret, skyndar den sednare in och anhåller i
underdånighet, att få - samma betalning som den nyss
bortgångne kamraten. Denna oväntade begäran lugnade
konungen, som underrättade sig om fordringsanspråkens
befogenhet och betalte begge två, Falu grufva har ock
varit en förvisningsort för förbrytare. Den 26 Oktober
1698 dömdes sålunda en rättvikskarl, Erik Larsson i
Wikarbyn, af kungen att för tredje resan stöld och
istället för lifsstraif »löpa nio gånger gatulopp
och sedan arbeta i Falu grufva i all sin tid».
Vi hafva förut anmärkt, att Falu koppargrufva numera
icke gifver i årlig afkomst ens hälften af hvad hon
fordom vanligen gaf. Med lika rätt som förr kan hon
således icke kallas en rikets skattkammare, emedan
hon fått träda i skuggan för andra nyupptäckta och
upparbetade rikedoms- eller välstånds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
