Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rembrandt van Rijn. Karl Wetterhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m vi fatta den grundväsentliga motsatsen mellan den
antika och den moderna konsten, så att vi å ena sidan
se det plastiska, det lagbundna och allmängiltigt
sköna samt å andra sidan , det pittoreska, den
personliga stämningen, det individuella uttrycket,
så skola vi svårligen inom hela målarekonstens
historia finna någon, som i högre grad än den
holländska skolans stormästare representerar den
moderna konstens princip. Så, som för Rembrandt,
har naturen ännu aldrig för någon dödlig biktat
den dämpade dagerns underfulla poesi, och ur denna
mystiska belysning framträda det menskliga lifvets
företeelser med blixtens klarhet. Lika rastlös
verksam med etsnålen som med penseln, förde han
båda med samma förvånande lätthet och kraft, samma
osvikliga säkerhet och ofelbara verkan. Aldrig har
inom måleriets konst någon varit mera fullständigt
herre öfver sina uttrycksmedel. Hans alstringsrika
inbillningskraft och originella framställningskonst
omfattade de mest mångfaldiga företeelser inom
menniskolifvet och naturen. De heliga skrifterna,
historien, poesien, naturen, sin tids och sitt lands
seder och bruk, framför allt menskliga ka-rakterer
och lidelser - allt har han skådat liksom genom sin
holländska fosterbygd, hvilken lånat honom kostym,
modeller och situationer; allt har han framställt
i denna mystiska, ofta fantastiska dager, som han
för första gången infört i måleriet och i hvilken
han sedermera aldrig blifvit upphunnen, än mindre
öfver-träffad.
Denna i målarekonstens historia på samma gång så
fristående och så betydelsefulle man var son till en
mjölnare, Harmen Ger-ritsz van Rijn, det är Herman,
son till Gerrit från Ehen, och Neeldje Willemsdochter
van Zuidbrock, det är Cornelia, dotter till Wilhelm
(en bagare), från byn Zuidbrock. Till de holländska
familjenamnen fogas, såsom brukligt var äfven hos
de skandinaviska folken, faderns namn, hvarför
man ofta finner ett % såsom förkortning af zoon
(son). Familjenamnet är vanligen icke annat,
än ett angifvande af den ort, hvarifrån fadren
härstamma. Harmen eller Herman bar namnet Van
Rijn såsom arftagare och ägare till en väderqvarn
invid Rhen, byggd på vallarna af staden Leydens
fästningsverk.
Rembrandt Harmenszoon van Rijn föddes, enligt hvad
nyare arkivforskare lagt i dagen, den 15 Juli
1607 (icke 1606 eller 1608, såsom man tidigare
antagit). Holländaren Scheltema
Rembrandt van Rijn.
van
har i främsta rummet äran af att hafva spridt ett
nytt ljus öfver mästarens karaktersbild och befriat
densamma från falska traditioners låga och smutsiga
drag. Det dunkel, som hittills omhöljt Rembrandts
lefnadsomständigheter, har nämligen icke för bilden
af hans personlighet varit lika fördelaktigt, som
clair-obscuren i hans mångfaldiga sjelfporträtt.
Näst den yngste bland sju syskon skulle Rembrandt,
sedan hans fyra äldre bröder egnat sig åt handtverk,
uppfostras för det lärda ståndet, sin aktade slägt
till heder och sin fädernestad till gagn. Han sattes
derför i latinskolan, såsom en förberedelse till
inträde vid akademien i Leyden. Men lifvet hade
för gossen större lockelse än vetenskapen. Han
tillbragte sina lediga stunder i qvar-nen,
i trädgården, på gatan, vid kanalen eller vid
flodstranden, och redan tidigt röjdes hos honom en
drift att på papperet afbilda de föremål, som om-gåfvo
honom. Målare-och kopparstickare-konsten blomstrade
vid denna tid i Holland och stod högt i anseende,
icke minst i hans fädernestad. Det gryende snillet
erhöll sålunda i sin omgifning tidig väckelse, och
då Rembrandts fader märkt sonens kallelse, motsatte
han sig icke hans önskan, utan lät honom gå i lära
hos Isaac van Swanenburg, en konstnär, hvilkens
namn dock svårligen skulle gått till efterverlden,
om han ej varit Rembrandts lärare. Den färdighet,
Rembrandt här under tre års studier förvärfvade sig,
väckte förvåning bland konstvännerna i Leyden,
och den lycklige fadern fann för godt, att åt
en berömd mästare öfverlemna ledningen af sonens
vidare utbildning. Valet föll på Pieter Lastman
i Amsterdam. Det är icke kändt hvad år Rembrandt
här inträdde i lära-, det är endast sagdt, att han
dröjde här sex månader och sedan återvände till
fädernehuset. Alla undersökningar hafva lemnat oss i
okunnighet om Rembrandts verksamhet och utveckling
från slutet af hans lärotid till hans bosättning i
Amsterdam. Hans första signerade taflor från 1631
och 1632 visa honom emellertid såsom en fullmogen
och sjelf-ständig konstnär. Såsom sådan hade han 1630
inträdt i målaregillet i Amsterdam och snart vann han
här sådant anseende, att en stor krets af lärjungar
samlades omkring honom.
Fyra år renare, den 22 juni 1634, ingick han i
äktenskap. Hans maka, som några lefnadstecknare
gjort till en bondflicka, var dotter till en
f. d. borgmästare i Leeuwarden, sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
