Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fruntimmers klädsel. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
^Observera att i qvinnornas lif är resultatet af
allting ett ombyte af klädning; allt slutar med en
klädning; hvarje omständighet i qvinnans lif är
utmärkt genom en klädning; det är klädningen som
är hufvudsaken. Man gifter sig: en Idäd-ning! Det
kommer en stund, då kärleken, tanken på ett nytt
lif, skilsmessan från föräldrarna - då allt detta
försvinner för bekymret om brudklädningen!
Man förlorar en slägting, sorgen är häftig,
men den upphör snart; man får lof att tänka på
sin sorgdrägt. Hvad begagnar man? Hvilket är det
modernaste sättet att visa sin sorg? Man måste gå till
kramhandlaren, till modisten, till sömmerskan, och
man får så mycket att tänka på, att man icke längre
känner någon sorg, så vida icke klädningen sitter illa
eller hatten är för stor eller för liten. Om allt
är lyckadt, om klädningen är af någon ny tygsort,
om hatten kläder bra, känner nian ett ofrivilligt
välbehag, man triumferar, man är ... lycklig! Hvarje
vän, hvarje slägting tjenar till förevändning för
en ny klädning. - Man skall på bal till den ena:
klädning; - till landet hos den andra: klädning; - på
bröllop för den tredje: klädning; - man står fadder
åt hennes barn: klädning; - man begrafver henne:
klädning, klädning, och återigen klädning!»
Yår fransman slutar med anförandet af följande grymma
fras af den tyske skalden: »Qvinnan är ett djur,
som kläder sig, Bråtar oöJi a f kläder sig,*
Visserligen är denna kritik mycket öfverdrifven, och
de qvinnor, som utgöra undantag från detta porträtt,
äro många, ja, de flesta. Men icke dess mindre kan man
med bästa vilja icke dölja för sig, att den i inånga
fall är sann, och mest sann beträffande dem, hvilka
genom sin samhällsställning verka som exempel för
andra. Och hur kan det vara annorlunda, när ni ser på
hvad sätt deras föräldrar uppfostra sina barn? Knappt
har en liten flicka börjat gå, förrän man säger till
henne: »Om du är riktigt snäll, skall du få din vackra
klädning på dig. - Om du läser snällt, skall du få ett
vackert sidenförkläde." Sedan, allt som hon växer upp:
»Var snäll, så skall du få en vacker hatt, en vacker
klädning», o. s. v., o. s. v. Derpå komma väninnorna,
som falla i hänryckning öfver hennes toalett: »Hvad
hon är söt i den der vackra klädningen! Hvad den
der hatten är smakfull och kläder henne bra!» Och
tusentals dylika plattheter, som djupt inpräglas i
flickungens vanor, gifva näring åt hennes fåfänga
och försämra hennes karakter. Man vet att de första
intrycken aldrig utplånas, och vår barndoms vanor
och fördommar bilda helt och hållet vår moraliska
natur. Barndomens mjuka vax aftrycker med samma
lätthet det goda och det onda, lasten och dygden;
men med åren blir detta så böjliga vax hårdare än
stålet, på hvilket den bästa grafstickel icke biter.
T o alet tr eglor.
1. Hufvud vilkoret för klädseln är snygghet.
Den kroppsliga snyggheten består i att bada -
allraminst en gång i månaden -, i att borsta tänderna,
putsa öronen och naglarna hvar morgon, i att skölja
sig i munnen efter hvar måltid.
2. En illa kammad qvinna ser alltid osnygg ut:
kamma er strax på morgonen eller sätt upp håret
under en enkel, men prydlig mössa!
3. Montaigne säger, att vilkoret för att lukta
godt är att icke lukta någonting alls. Parfymera er
derför aldrig, utan låt de galanta damerna få behålla
för sig detta medel att göra sig bemärkta.
4. För öfrigt hafva parfymer alldeles kommit ur
modet inom den finare societeten.
5. Endast damer på retur och kurtisaner klippa
naglarna a la chinoise, det vill säga i spets.
6. Begagna aldrig tandpulfver, ty hvarje
sådant, utan undantag, gör visserligen tänderna
hvita för ögonblicket, men nöter’ emaljen, så att de
småningom gulna och slutligen blifva förstörda.
7. Begagna aldrig hård borste till tänderna,
ty då riskerar ni att tandköttet lossnar. M kan
tillskrifva detta somliga unga damers långa tänder.
8. Vackra tänder äro hvita och fyrkantiga, det
vill säga lika breda som långa, men små.
9. Var alltid väl klädd om fötterna.
Man kan inom sällskapslifvet tillåta sig många
inskränkningar i toalettväg, men aldrig i fråga om
skodonens finhet!
10. Den mest eleganta dam ser ut att vara illa
klädd, om hon ej har vackra skodon.
11. Begagna aldrig för trånga skodon, om ni ej vill
gå som en anka. Men haf icke heller för stora.
Den sko sitter bäst, som är gjord alldeles efter
fotens mått.
12. Den qvinna, som vill skaffa sig små fötter,
får plikta för sin fåfänga med liktornar, knölar
och en tvungen gång, som gör henne högst obehaglig.
13. De grekiska och romerska qvinnorna,
som utgjorde de skönaste modeller för den antika
skulpturen, nyttjade aldrig snörlif. De uppehöllo
barmen medelst breda lärftsband.
14. Fyra femtedelar af de unga qvinnor, som dö i
lungsot? hafva sjelfva förkortat sitt lif derigenom,
att de velat göra sin figur smärt medelst snörlif.
15. När ni ser en qvinna, som har magplågor,
röd näsa, rödbrusig %hy, andtäppa samt en gäll och
skärande organ, så kan ni vara säker på, att hon för
allt detta har att tacka sin vana att hafva snört
sig för hårdt.
16. Många föräldrar, och isynnerhet mödrar,
äro med-brottslingar i detta slags sjelfmord,
endast för fåfängan att hafva en dotter, växt som en
spindel eller en geting.
17. Om de ärbara qvinnorna visste, hvad det
är för karlar, som finna behag i deras smärta lif
och »tournyrer», så tror jag att de skulle lägga bort
detta mod.
18. En qvinna, som har för smärt lif och för
höga höfter, är en illa växt, vanskaplig qvinna.
Jemför henne med Venus de Medicis, hvilken sedan två
tusen år anses för den fullkomligaste skönhetstyp,
och ni skall tycka som jag!
19. Den, som vill låta modet vara mäktigare än
sunda förnuftet och ej drager i betänkande att bära
våldsam hand på sitt eget lif, må nyttja snörlif -
men dock ej tilldraga det för hårdt!
20. Jag vet en mycket kokett fru, hvilkens alla
barn äro krymplingar, emedan hon sjelf gjort dem
dertill i moder-lifvet, för att få hafva det nöjet
att vara smal.
21. En qvinna, som har aktning för sig sjelf,
bör aldrig upptaga moder, som såra anständigheten
och blygsamheten.
22. Laga att er klädsel alltid öfverensstämmer
med er förmögenhet och den rang ni har i verlden.
23. För mycken enkelhet kan anses för
snålhet; för mycken lyx för slöseri, fåfänga
och slarf.
24. Undvik lysande färger och den brokiga
blandningen af tusen skrikande nyanser, med ett ord
allt, som stöter på dålig smak.
25. Allt hvad ni har på er bör vara af godt tyg
och förfärdigadt af de skickligaste sömmerskor.
26. Häng icke på er för mycket bjefs, spetsar
och band, på det att ni icke må se ut som en gammal
enkefru.
27. Undvik att begagna många smycken, kedjor,
berlocker, flaskor och annat förgyldt lappri, som
hvem som helst kan taga för oäkta; bär ett ur och
ingenting vidare.
28. Ett fruntimmer af god ton bör hafva följande
valspråk: god smak och enkelhet, hvilket alldeles
icke utesluter elegans.
29. Framför allt ålägger jag er, att rätta er
klädsel efter er ålder, ty ingenting är löjligare
än en femtio års qvinna, klädd som en ung flicka,
om icke en ung flicka, klädd som en gammal gumma.
30. Ändra er klädsel efter omständigheterna.
Förmiddags-drägten bör vara den enklaste, äfven då
man går på visiter; soarétoaletten bör vara den
dyrbaraste; baltoaletten den elegantaste.
31. En ung flickas toalett bör alltid vara enklare
än en frus, emedan rätta sättet att få sig en man är
att visa sig hafva smak for enkelhet.
32. Jag vet minst tio äkta män, hvilkas hustrur
ruinerat dem genom sin böjelse för lyx och hvilka
emellertid gift sig med dem endast derför, att de
hade - smale for enkelhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
