Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egyptens landtbefolkning - Mårtens afton. Skiss af Abel Sylvester. (Forts. från sid. 355.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
för den magra och uthungrade familjen. Men fellabn
arbetar 0 icke, om han icke kraftigt hotas eller
drifves dertill af myndigheterna. Oaktadt den
sysslolöshet, åt hvilken han så gerna hängifver
sig, är fellabn till sitt lynne dock snarare Mig än
liknöjd, mera glad än allvarsam.
Qvinnorna äro undergifna, milda, tåliga och
tillgifna. Deras lynne är mera jemnt-, de äro i sina
sysselsättningar ihärdigare än mannen och de uthärda
med beundransvärd resignation de förebråelser, ja,
till och med de slag, med hvilka de trakteras af
mannen (sidy). I den eländiga tillvaro, som de dela
med hvarandra, råder det dock föga jemnlikhet dem
emellan. Sidy är hård och befallande-, han äter sin
tarfliga måltid för sig sjelf, och hans hustru vågar
knappt sätta sig ner bredvid honom. Hon tilltalar
honom icke utan att hafva erhållit tillåtelse dertill,
oaktadt han kallar henne "min själ»» (rhohi) eller
"mina ögon»» (ayouni). Efter att hafva slutat sina
husliga bestyr är det hennes skyldighet, att deltaga i
mannens sysselsättningar vid fördämningars uppförande,
vid fältens vattnande och vid skörden. Om det händer
att en fellah kastas i fängelse, så kan man vara säker
derom, att b ans hustru med barnet vid bröstet kommer
till fängelset, för att från dess fönster mottaga
mannens befallningar, hvilka hon fullgör med största
dem ifrån sig, får han antingen smaka courlachen,
eller kastas han i fängelse.
Fellahs äga då ingen annan tillflykt, än den
museimanska resignationen*.
När man nalkas de egyptiska byarna ser
man små klockstapelslika torn höja sig öfver
byggnaderna. Dessa egendomliga prydnader äro endast
dufslag, af hvilka hvar och en boning har sitt och
detta är den enda tillstymmelse till arkitektonisk
smak, som man der kan upptäcka. Äfven de förmögnaste
landtmäns hus äro ytterst eländiga och osnygga.
Enär det icke finnes annat byggnadsmaterial än jord,
så påträffas alltid i byggnadernas närhet stora
gropar, hvilka fyllas af ett stinkande vatten, som
utdunstar osunda ångor, hvarigenom SHiittosamma febrar
uppkomma. Dessutom äro alltid begraf-ningsplatserna
belägna midt ibland boningshusen. Men fellahs tyckas
icke tro på förruttnelsens ohelsosarmna inflytande,
ty när de föra sina kreatur till vattning, låta de
dem dricka ur gröna, stinkande polar, och det händer
äfven, att de sjelfva dricka derur.
Fellahns boning är en eländig koja, uppförd af jord,
gyttja och durrahalm och vanligen beskuggad af två
eller tre palmträd. Familjefadern, modern, barnen,
boskapen och fjäderfäna bo här tillsammans bland
gödsel och matförråd.
I en egyptisk by.
noggrannhet. Och hon har, tyvärr, anledning att så
besöka honom allt för ofta, ty den egyptiske bonden
är oupphörligt utsatt för trakasserier. Embetsmännen,
från den högste till den lägste, pina honom med så väl
genom lag berättigade, som godtyckliga utskylder. Äger
han några paras och icke vill lenana
Antalet af dessa Egyptens åkerbrukare uppskattas
till 1,800,000, och denna tålmodiga och fredliga
befolknings fattigdom och liknöjdhet måste man
i främsta rummet till-skrifva det tyranniets ok,
hvarunder den fortfarande måste böja sig.
* Det arabiska verbet islam betyder: vara undergifven,
med tålamod underkasta sig. och häraf komma orden
islamism och museiman.
I participium heter det moslim, resignerad,
Skiss af Abel
(Forts, från
har en god vän, hvilken på samma gång som jag kom från
Upsala, för att fortsätta studierna här i Lund. En
Mårtens afton, kort efter hans hitkomst, erhöll han
ett bref ifrån sitt hem med 200 kronor och samlade
genast tillsammans så många vänner, han träffade,
för att med dem öfver-lägga om, huru de trefligast
skulle fira aftonen. De drucko på saken, som vanligt
är vid alla öfverläggningar, och dagen gick
afton.
Sylvester.
sid. 335.)
undan i sus och dus. Men som min vän äfven förut flera
dagar å rad lefvat muntert om, plågades han om aftonen
af en häftig hufvudvärk, smög sig ifrån kamraterna,
gick hem, kastade sig på en soffa och försökte sofva
bort det onda. Då han legat en stund och kanske äfven
slumrat något, steg han upp för .att först göra en
promenad och sedan, ifall han blefve bättre, återvända
till vännerna på Föreningen. Han gick raskt framåt,
Sv. Familj-Journ. 1877.
43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
