Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägvisare. Anderson-Edenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den omätliga rymden, detta ofattliga intet, hvari vår
tanke hissnar, och detta majestätiska allt, vid1;
hvars betraktande vi känna vår ringhet och vårt hjerta
fyl-af ödmjuk
las
tillbedjan, kretsa solar, hvilkas ljus i årtusenden
varit på väg, innan det nått jorden och till ett
menniskoöga fört budskapet om tillvaron af sitt
ursprung, som likväl sedan genom ett jemnt och
stadigt sken lemnat sitt bidrag till belysningen af
verl-darnas sublima myster.
Vid hvad bättre kunna vi förlikna ett i vårt slägtes
utveckling epokgörande menniskolif, än vid en sådan
plötsligen frambrytande ström af nytt ljus, hvilket
dock, äfven det, såsom vi med visshet veta, blott
är en fjärran uppenbarad vägvisare för vår forskande
tanke, blott en
I det skapelseverk, hvilket är förbundet med
menniskornas tillvaro på det lilla stoftkorn
i verldsrymden, som de fått sig anvisadt till
verkningskrets, är det dock blott ett fåtal - ett
i förhållande till hela slägtet försvinnande fåtal
utvalda - som väsentligt och, fyllda af andans kraft,
på ett mer lifgifvande . sätt ingripit. Sådana utvalda
äro derför, liksom de fjärran i rymden simmande solar,
om hvilka vi nyss talat, menniskoslägtets vägvisare,
och detta desto högre och betydelsefullare, ju
märkligare de äro och ju oupp-hinneligare de synas.
Det är ej det minst märkliga i sådana mäktiga andars
framträdande och verksamhet, att, om vi mönstra deras
leder, de, liksom men ni sko slägte t
Bröderna Ericssons barndomshem Vid Långbanshyttan.
(Teckning- af C. S. Hallbeck.)
i sin helhet, från mörker, genom arbete och mödor,
genom vi-
o
drigheter och för-
återstrålning af glansen från den ljusets eviga
urkälla, hvilken sakelser, kämpat sig fram
till seger och ljus-, - icke det minst ligger
bortom allt, hvad något öga ännu sett och något
för- förundransvärda, att de, allmänneligt
taget, från ringhet höjt stånd ännu fat-
sig till storhet,
från armod till makt, från en namnlös tillvaro till
en af verlden prisad. Deras historia - och detta utan
undantag – bär oss det hugnande vittnesbördet, att
de stora natur-gåfvornas utdelare sår i menniskornas
slägtled sitt glänsande utsäde, obekymrad om hvad
få-fänglighetens be-
tat?
På sin plats mellan skaparen och skapelsen har
menniskan uppdraget att fullfölja och fullborda
den förres verk, ty när vi i en blick, såvidt detta
är möjligt, öfver-skåda skapelsearbetet på jorden,
sådant det präglats af menniskans verksamhet, ligger
det i öppen dag, trots den kända skapelsehistorien
i Mose böcker, att
Torpstuga vid Långbanshyttan. *
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
svurna grundlag, ra-ngförord-ningen -
det påfund, som stamp-skapelsedagarna ännu
räcka och skapelseverket ännu fortgår - lar
klass-skilnader - påbjuder. Af mensklighetens
sanna stor-och skall fortgå, till dess anden vunnit
fullkomlig seger öfver män hafva flera utgått
från kojorna än från palatsen, flera från materien.
| skuggomhöljda dälder än från ljusomstrålade höjder.
Och hvar
Ericssonska familjens hem efter familjfaderns död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
