Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 N. E. HAMMARSTEDT.
Skåne åtminstone så långt norrut som till Ångermanland. När
dräng och piga, såsom de unga tu helt enkelt kallades,
öfverenskommit att stifta hjonelag, företogo antingen bägge hvar för sig eller
ock endast bruden en dylik färd, Vanligen skedde det under lys-
o
ningstiden, hvilken gärna inföll inemot jul. I Ångermanland
företogs emellertid, egendomligt nog, den dock fortfarande så kallade
»fästmögången» i senare hälften af 1700-talet »först ett eller tre år
efter giftermålet».1 Detta var dock ett undantagsförhållande. Den
blifvande husfadern besökte bönderna i byn eller socknen för att
»tigga sädeskorn», d. v. s. spannmål till utsäde. Detta var, såsom det
hette i Skåne, »första draget i bosättningen».2 I Småland kallades
under 1700-talet fästmannen vid detta sitt uppträdande »hafratiggare»,:{
ty hafre var då »allmogens masta brödsäd»; i Värmland, där detta
bruk fortlefde till omkring midten af 1800-talet, benämndes han
»kornfästing».4 Ursprungligen bar väl äfven han själf sin säck på
ryggen, men till slut uppträdde han till och med med häst och vagn.
Mera än på detta utsädestiggande har uppmärksamheten sedan
gammalt varit riktad på fästmörnas vädjande till allmänhetens
frikostighet. I själfva verket torde det ock hafva varit detta slags
bosättningstiggeri, som vidsträcktast förekommit och mest praktiserats.
Vanligen kallades detta bruk såväl i Sverige som Svenska Finland
att »gå i brudstuga» (gå i brusta, brustu, bruste) eller »löpa i
brudstuga». Andra benämningar voro »tigga ton e» d. v. s.
spånadsmate-rial (Östergötland), »bedja» eller »tigga i brudsäck» (Södermanland),
o
*gå fastern ö» (Västergötland, Ångermanland) o. s. v. Redan i slutet
af 1600-talet fattades på ett och annat håll - t. ex. i Svennevad
i Närke år 16965 - sockenstämmobeslut om att upphäfva detta
gamla bruk, hvilket genom urartning blifvit allt besvärligare, och
på en stiftssynod i Uppsala 1738 anmodades prästerskapet att söka
1 Hiilphers, Samlingar til en Beskrifning öfwer Norrland. Fierde Samlingen Om
o
Ångermanland (1780), s. 97.
a L. Reimer i Fatabnren 1908, s. 211.
3 Westerdahl-Gaslander, Beskrifning Om Allmogens Sinnelag o. s. v. (1774) s. 11 jfr.
Hyltén-Cavallius, Värend, d. 2, s. 309; Djurklou, Unnarsboarnes seder, s. 41.
4 Rietz, Svenskt dialektlexikon (1867) s. 177.
6 Hofberg, Nerikes gamla minnen (1868), s. 198.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
