Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 ERNST KLEIN.
jämförelse med dessa förlängda festperioden. Han räknar tydligen
med det äldre bruket att fira saturnalierna under en hel vecka
(senare inskränktes festen till 2 eller 4 dagar) och uppger då, att
Arcturus’ folk julade i två veckor, men sde mäktigare» i tre. Vi
kunna förutsätta, att Bucchananus icke diktar fritt, utan stöder sig
på gamla sedvänjor. Detta betyder alltså, att han hört talas om,
att folket i gemen brukat sluta julen trettondagen, men stormännen
hållit på till tjugondagen. En sådan sed kan det vara, som influerat
på lagarna från 900-talets slut till 1100-talets början. Men vilka
voro stormännen i England under denna tid? Redan under Ethelred
hade befolkningen i stora delar av landet, särskilt Eastanglia och
Northumberland under flera generationer varit övervägande nordisk,
och många stormän från de skandinaviska rikena sutto som
konungens befallningsmän på slott och i städer runt om i det engelska
väldet. Under 1000-talet blir detta förhållande alltmera utpräglat,
särskilt efter det danska herraväldet, tills landet med den
normandiska erövringen kommer helt i händerna på normanderna, vilka
ännu ej helt förlorat känningen med sina nordiska ursprungsländer.
»Potentiores», de maktägande i England, voro sålunda
otvivelaktigt under den tid, då julfriden utsträcktes till tjugondagen, nordbor,
och det var, enligt Bucchananus, bland dem som man brukade fira
saturnalierna med tredubblad festperiod. Det är icke för djärvt att
räkna med ett nordiskt inflytande på den engelska lagstiftningen i
o
avseende på julfriden. Åtminstone är detta rimligare än att, som
en engelsk författare gör, förklara det svenska begreppet »tjugondag
Knut» som upptaget efter »King Canutes la w»!1
Granskar man de fakta, på vilka Beckman i sin ovan anförda
uppsats bygger åsikten om tjugondagens katolska ursprung, fioner
man dem icke heller alldeles entydiga. Tvärtom kunna de lika väl
tagas till intäkt för en annan uppfattning. Ett av dem är, att den
av Beckman och andra forskare som den älsta ansedda redaktionen
av upplandslagen, endast utsträcker julfriden till trettondagens
annandag. Tjugondagstermen uppträder först i senare editioner, en-
1 Miles, Cl. E., Christinas in ritual and tradition, Christian and pagan.
London 1913.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
