Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 ERNST KLEIN.
ej se rimligt ut. Men väl kunde man, med tidens vana vid långa
festperioder, hålla på någon vecka för länge, utan att det verkade som
ont uppsåt. Sannolikt var detta ett rätt vanligt knep, som hedningarna
uppfunnit för att kunna förena det redan av Håkon Gode påbjudna
skicket att fira julen på samma tid som kristna män med det gamla
midvinterblotet den första i Thorremånaden, vilket datum väl just
vid samma tid normaliserats till mitten av januari (med ovannämnda
variationer).
I det ljus, denna berättelse kastar över förhållandet mellan
kristen jul och midvinterblot, blir också tjugondagens rätta
innebörd tydlig.
o
A ena sidan kvarlevde med stor seghet medvetandet om, att
dagarna mitt i januari voro helgdagar. Många paralleller visa, hur
föga det hjälper att en ny religion söker utrota sin föregångares
spår i den folkliga kalendern. Själva den kristna julens förhistoria
är ett av de bästa exemplen på, hur gamla helgdagar hålla sig
kvar under nya namn och med modifierad innebörd. Festtider och riter
höra till de motståndskraftigaste beståndsdelarna i varje religion.
I Danmark, där kristendomen tidigare slagit djupa rötter än i
Skandinavien, synes likväl den gamla, av Thietmar omnämnda
midvinterfesten (om det nu var en sådan) ha utrotats redan före den
tid, de nordiska litterära källorna belysa. I Norge var detta
tydligen ej fallet, åtminstone ej i landets konservativare delar, under
förra hälften av 1000-talet. I Sverige, där hedendomen, åtminstone
i landets mellersta och norra delar, höll sig kvar minst ett sekel
efter denna tid, kan man förutsätta en proportionsvis förlängd
varaktighet hos allmogen av minnet om den gamla midvintertiden.
Detta minne måste ha verkat, även där folket var kristet och på
intet sätt ville vara med om några hedniska ceremonier. Verkan
blev då blott den, att man fortsättningsvis helighöll midvintertiden,
men, liksom intrönderna, om ock utan biavsikter, gjorde det som en
direkt förlängning av julperioden.
o
A andra sidan måste det hos de kristna ha framträtt som en
bjudande plikt att markera, att det var kristen jul, ej hednisk
midvinter, man firade. Vi veta av Håkon den godes saga, att hednin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
