Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 NILS KEYLAND.
På måndagen och även tisdagen går husbonden omkring i stugorna
inom gravölslaget och bjuder på ost, limpa och brännvin. Då
inbjudas även fattiga och mera utomstående, som ej varit med förut, men
släppt till mjölk eller dylikt. De erhålla lättare förtäring, dricka,
smörgåsmat och supar, mera sällan någon egentlig måltid.
I Brunskog gingo på måndagsmorgonen två män omkring i byn,
bjudande de gäster, som skulle komma tillbaka den dagen, bröd
och ost, buret i en sädeskorg, dessutom brännvin ur en »kannputäll».
Gästerna kommo omkring kl. 11 och fägnades med »middagssupen»
och klengås. Kl. 2 var det middagsmål, likadant som på söndagen.
Till supanmat efteråt serverades »rögröt» (kräm).
De mera avlägset boende släktingarna bruka ge sig i väg hemåt
på måndagsafton.
Allt efter som gravölet framskrider försvinner den tryckta
stämningen, och ej sällan slutar, eller rättare sagt slutade, den allvarliga
akten med dryckjom och uppsluppen glättighet.
En tid framåt efter begravningen utgjorde dödsfallet det
allvarliga samtalsämnet inom orten, då varjehanda små episoder från den
avlidnes föregående liv och sista stunder framdrogos, utlades och
tolkades, alltid diskret och med dämpad röst. En viktig fråga, till
vilken man gärna återvände, var huruledes den avlidne kunde ha
det ställt för sig i den andra världen. Svaret därpå sökte man ofta
och fann genom vissa järteckens tydande. Hade denne t. ex. fått
behålla sansen och medvetandet in i det sista, hade han avsomnat
stilla och lugnt, utan kamp och anfäktelser, förlikt med alla, eller
hade klockorna klungit ljudligt och rent vid hans jordafärd, då trodde
man fullt och fast, att han skilts lyckligt hädan.
Om en sålunda lyckligt varslad hädanfärd var vidare ju ej
mycket att säga eller tillägga, och talet om den bortgångne tystnade
snart, utom i den närmaste familjekretsen.
Stundom gåvo tecknen dock utslag i motsatt riktning. Det
blev då signalen till folkfantasins lössläppande, manifesterat i en
ohejdad och merendels långlivad sägenbildning på grundval av den
avlidnes förmenta förhållande före och efter döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
