- Project Runeberg -  Fauna och flora / Första årgången. 1906 /
261

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

261

grannskap, förfölja de dem ständigt och tillåta ej att de ens
sitta i träd närstående dem, där de hafva sitt bo. Därför ser
man numera sällan orörda skatbon vid gårdarna; de förstöras
hvarigenom skatan tvingas att slå sig ned i skogsdungar och
enstaka träd på slätten, där hennes bon, som byggas medan
träden ännu stå olöfvade, lätt upptäckas och förstöras af
ägg-samlande pojkar. Skatan är ju egentligen en bygdens fågel
och kan hon ej där få någon fristad, skall hon hafva svårt att
hälla sig uppe.

Om än skatan ibland kan vara till förtret i trädgårdar
med bärfrukter och för småfåglar där, så gifves dock platser,
där förhållandena äro sådana, att hon ej kan göra någon skada
utan endast nytta, och det är vid de små gårdarne, torpen och
backstugorna på landet, som sakna egentliga trädgärder utan
blott äga några enstaka träd kring husen. Den nytta hon här
gör, består däruti, att hon är en städse uppmärksam väktare
för gårdens höns gentemot höken. När denne nalkas, utstöter
skatan ett för hönsen välbekant varningsrop, hvarvid de veta
sätta sig i säkerhet, innan det är försent.

Men skatan är också en prydnad för landskapet; hennes
svarta och hvita färg tågar sig så bra ut det må vara på bar
eller snöbetäckt mark och hon är mången gång ett sällskap
för den ensliga backstugusittaren, ett föremål att fängsla den
trötta blicken vid. Också är det just denne, som omhuldar
sina skator, han delar sin knappa kost med dem vintertiden,
då fågeln har svårt att själf sörja för sitt uppehälle, och han
vakar öfver, att ingen skall störa skatan, där hon valt sitt hem
i äppleträdet utanför hans fönster. Hade hon ej litat på hans
skydd, hade hon säkert, hon, som många andra af hennes
samsläktingar, fått draga ut till vildmarken och där söka den
frid, som människan ej längre tyckes vilja unna henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:17:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1906/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free