Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visa; att här ingå på alla dessa låter sig ej göra, blott de
viktigaste kunna beröras; om vi tänka oss en landinsekt, t. ex.
en skalbagge, förflyttad ned i vattnet, så är det naturligtvis
tre problem, som möta honom, huru hans kall kunna förflytta
sig, andas och skaffa sig föda.
För att lösa ställförflyttningsfrågan behöfves en lämplig
kroppsform och lämpliga simorgan. Undersöka vi ur denna
synpunkt några olika former, finna vi, att de flesta hafva en
glatt yta och att kroppens form mer
eller mindre närmar sig båtens typ,
af-smalnande framtill och baktill. Denna
form gör, att de lättare kunna klyfva
vattnet. Som simredskap användas
antingen benen, som äro tillplattade till
breda, år- eller fenliknande bildningar,
som, för att höja deras effektivitet, äro
försedda med rader af simborst. Detta
gäller i synnerhet om skalbaggarna (Fig.
1) och vattenskinnbaggarna. Hos andra
former, framför allt hos mygglarver,
finna vi särskilda fenor, som ej äro
ornbildade ben utan nybildningar (Fig. 2).
Om vi sedan öfvergå till
anordningarna för andningen, så är det för att
förstå dem nödvändigt att något vid
röra själfva vattenytans egenskaper. Som bekant är det
möjligt att få föremål, som äro tyngre än vattenytan, att flyta pä
densamma; alla ha väl i sin barndom sett, huru någon
»farbror» fått en synål att flyta på vattnet, eller huru ett glas
kan fyllas öfver kanten, utan att vattnet flyter öfver dess
brädd.
Dessa fenomen bero på, att de vattenpartiklar, som äro
nära ytan, befinna sig i ett särskildt aggregationstillstånd och
bilda en ytterligt tunn hinna, som erbjuder motstånd mot
solida kroppar. Hinnans ytterliga tunnhet gör, att endast
mycket små kroppar röna inflytande af densamma.
Fig. I. Hvirfveldykare
(Gyri-nus) i stark förstoring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
