Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycktes sätta mogen frukt, äro nykomlingar eller de sista
resterna efter tidigare, mer talrik förekomst, är svårt att afgöra.
En liknande klippvegetation på sydsidan af Stora Stalonberget
(Ås. Lpm.) med uren klädd af granbjörkskog, saknar
Echino-spermum, men hyser dess vanligaste följeväxter.
En växt med så speciella fordringar på ståndortens
beskaffenhet och så dåligt rustad i konkurrenshänseende måste
äga goda spridningsresurser för att kunna äga bestånd. Och
det gäller här frötransport på ansenliga afstånd. Då ej gärna
annat än epizoisk spridning är tänkbar, gäller det att utreda,
hvilka djurarter som mer konstant uppehålla sig på dess
väx-platser och därifrån företaga vidlyftiga utflykter och ströftåg.
Af däggdjur, som jag iakttagit på dylika rasbranter, märkas
sorkar, hermelin, hare och mer undantagsvis ren och get. Räf
och järf lockas antagligen äfven dit under år med rik tillgång
på sork.
Den betydelse, de anförda däggdjuren kunna äga för
Echi-nospermums spridning, är säkerligen af underordnad betydelse.
En del af dem kunna väl, såsom mitt fynd af en delfrukt på
lappsorken visar, bidraga till den lokala utbredningen på själfva
växplatsen. Många af växtens ståndorter äro emellertid nära
nog otillgängliga för andra djur än fåglar. En spridning med
husdjurens (i första hand getens) tillhjälp äger dock faktiskt
rum i vissa trakter af Nordnorge, såsom framgår af citaten ur
Normans flora, och samme författares hypotes om renens roll
kan nog äga sin riktighet i något enstaka fall. I vårt land
växer arten vanligen allt för långt ifrån eller allt för högt öfver
gårdar och hus för att kunna nås af geten, och här gäller i
stort sedt ännu Wahlenbergs anmärkning: »Myosotis deflexa
in ruderatis et ad domos haud crescit uti reliquæ species
acu-leatæ.» I Tyskland förekommer den däremot enligt Garcke
hin und wieder eingeschleppt».
Bland fåglar, som häcka på branta klippvägger eller
nedanför liggande rasmarker (blockurer) märkas stenskvätta och
mer sparsamt ringtrast och hussvala. Saxicola oencinthe är
emellertid allt för stationär, de båda sistnämnda för sporadiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
